Att hitta en ny vän

Man 80+ söker en kvinnlig vän i passande ålder, att dela tankar och aktivitet med. Tycker om att vara i naturen, göra bilturer, … Samvaro med skratt och samtal Sensommar och fortfarande många vackra dagar i antågande. Tidig 50-talist, lång slank noga med kost och träning, skriver för att finna en ansvarsfull, … Hitta.se – vi känner Sverige! Nummerupplysning, karta, kontaktuppgifter och mycket mer. Hitta.se är en av Sveriges största hemsidor och ett utmärkt val för dig som letar efter information om personer, företag, platser och vägbeskrivningar. Vi hjälper ca 3-4 miljoner unika besökare i veckan med sina sökningar, helt gratis. En ny vän. Varför är vi äldre lika ytliga som ungdomar? Ingegerd Insändaren är besviken på ytligheten i kontaktannonser 2 Jakten på ny partner väcker känslor ... Det handlar om att stärka upp musklerna i bäckenbotten och att sluta skämmas för att man kissar på sig. Kryssa lugnt i helgen med nya korsord ... Jag tror ni är pang-vänner hela bunten. Så skriv vilken stad du är i och vad du söker i en vän. Vad du gillar att hitta på och hur man kan kontakta dig om man vill hänga. Annons. Hoppas ni hittar en vän för livet! Själv har jag hittat så himla många urgoa tjejer att hänga med genom den här bloggen så jag är säker på att det ... Att hitta en livskamrat. så har jag testat lite olika sätt för att hitta någon ny att dela mitt liv För hur många gånger jag än. När jag en gång i tiden mötte min livskamrat, så berättade jag för henne hur vansinnigt mycket jag älskade henne. Hej! Ida heter jag, är 35 år och bor i Nyköping. Har en särbo, inga barn. Gillar att träna, gå ut och äta på restaurang, fika, gå på spa, shoppa, gå på bio och teater. Vore kul att träffa ngn ny vän att gå ut och fika med eller hitta på ngt annat kul. [email protected] Min bästa vän och granne flyttade nyligen till Dalarna och nu saknar jag någon i Majorna/Linné att ta en promenad, bada, fika eller att bara hänga med lite spontant. Jag gillar att promenera, gå på museum, läsa, äta god mat, fynda på loppisar och skvallra ☺️ Jag finns på insta som majgurt Ett projekt som ska få fler att mötas – det är något som ligger skådespelerskan Happy Jankell och filmregissören Lina Mannheimer nära hjärtat. Projektet heter 'Min nya vän' och målet är att både nya och etablerade svenskar ska få mötas och utbyta erfarenheter och historier. – Man ska vara öppen för nya saker och nya människor, för de är det som livet handlar om, säger ... Du kan vara ny i en stad, glidit ifrån dina gamla vänner, separerat eller saknar någon likasinnad att dela intressen, tankar eller känslor med… listan med orsaker kan göras lång. Som vuxen är det svårt att hitta nya vänner som man klickar med på djupet. Vi fokuserar på helhet framför yta för att du ska hitta vänner som du trivs med. Det är mycket enkelt att hitta någon som också vill prata med dig, för många som vänder sig till chattar där man kan chatta gratis är där för att chatta med någon och skaffa en ny vän. Beroende på vad du vill finna så kan du vända dig till olika sajter.

Min nära vän Erik är försvunnen. Han bor i Karlstad och har varit borta i två veckor.

2020.09.19 14:54 Snowstorm_9 Min nära vän Erik är försvunnen. Han bor i Karlstad och har varit borta i två veckor.

Hej. Erik Nyman, en nära vän till mig av tio år är försvunnen. Det har blivit polisanmält, och Missing People har publicerat att han är försvunnen, https://www.missingpeople.se/sv/efterlysning/erik/
Här är texten.

"Han är försvunnen sedan den 30 augusti 2020 då han senast sågs i Karlstad.

Erik har mörkblont hår och skepparkrans. Han är cirka 184 centimeter lång och väger cirka 80 kilo.
Han var vid försvinnandet troligen klädd i turkos och limegrön munkjacka med texten Vemdalen, mjukisbyxor, t-shirt och joggingskor. Han bär även svarta fyrkantiga glasögon. "

Mer information från Facebook gruppen "Hitta Erik Nyman" är följande:

"Vad vi vet så är telefonen hemma, körkort, bankkort och pass är hemma i lägenheten. Polis var på plats igår då jag ringde dem när jag, min pappa och min kille åkte dit för att kolla för att vi är oroliga. "

- Dem har även tagit kontakt med hans klasskompis på Universitetet och försökt leta information från olika FB grupper, inget har kommit ut från det.

- En granne sa att de såg honom 8-9 September

- Hans cykel är också borta.

- Ny text från Missing people 19/09 "Erik kan eventuellt ha setts i Stockholm efter detta"

Det är den informationen som finns just nu.
submitted by Snowstorm_9 to sweden [link] [comments]


2020.08.31 23:01 wiirpy LSD 225ug Rus Rapport

Dosering: en och en halv lapp på 150ug, totaldos ungefär 225 någonting. Tog den större delen av halvan som jag klippte. Ingen röka.
Droppade vid 18:45 ungefär och satte igång en timer så hade att jag kunde hålla koll på tiden. Åkte och köpte pizza direkt efteråt och åt upp halva så man ändå är förberedd på en lång kväll framför sig. Tar sedan bussen som gick 19:34 in till stan för att möta upp en kompis.
På Vägen till bussen känner jag mig mest mer euforisk, ett gladare humör helt enkelt.
Musiken i hörlurarna kändes mer ljuvlig också. Lyssnade på lite Peep, GBC, Tracy osv. Musik som jag själv diggar oerhört mycket.
Under bussresans gång som varade ungefär 45 min går humöret upp vagt, får även en liten del closed eye visuals på senare delar av resan men lite svårt att fokusera sig helt angående omgivningen.
Dock de mest speciella under resan var när jag blundade och bussen stannade till vid hållplatser så kändes det som att man sköts framåt i sitt medvetna, lite som att man nästan hamnade i sätet framför även fast man var kvar i sin plats. Märklig känsla men en skön sådan.
Slutligen anländer jag till stan, musiken är nu betydligt mycket mer ljuvligare än normalt.
Förutom musiken å euforin känner jag mig fortfarande rätt normal. Kommer ej ihåg om lampor å dylikt hade blivit intensivare då de fortfarande var relativt ljust ute.
Passerat ungefär två timmar sedan droppet.
På Vägen till att träffa min vän så stannar jag upp och snackar lite med ett par bekanta som satt på en uteservering. Stod och snacka en liten stund 10 minuter ungefär eller något? Svårt att avgöra på LSD samt att jag inte kommer ihåg.
Märker tydligt dock hur ljus ifrån restaurangen är lite mer intensivt än vanligt.
Medans vi pratar känner jag även hur jag har lite svårare än normalt formulera mig och att jag hamnar lite vagt i thought loops så de är svårare att få fram sin poäng med de man försöker säga. De checkar även in mina ögon och konstaterar att de är stora som tefat vilket var lite roligt.
Går vidare på min promenad och möter upp min vän. De mesta flyter på bra just nu, har ena ena örat i hörluren med musik medans vi tar och promenader vidare till Ica Maxi. Känner att jag är svagt påväg uppåt. Promenaden känns oerhört lång och som att vi gick väldigt snabbt även fast i verkligenheten så kanske vi gick i normal takt?
Känns oerhört att ens tidsuppfattning har blitt helt skevt men man är ju euforisk så de är trevligt som fan ändå, kollar på timern på telefonen och skrattar till. Alltid lika kul och inse hur långsamt tiden egentligen går.
Under promenaden till Maxi märker jag även lätt hur växter, dvs allting som är grönt blir lite mer blurrigt. Blir liksom svårare att urskilja dess former, exempelvis smälte bladen på träd ihop mer än vanligt. Märkte tydligt på ett träd där solljuset trängde sig igenom hur löven förändrar sin färg vagt på de platser där ljuset träffar som mest.
Medans min kompis beställde käk åt sig själv på BK vid Maxi bestämde jag mig själv för att kila in på Maxi å köpa lite godsaker såsom snus och choklad. De vart en liten ansträngande upplevelse då jag inte kände mig direkt normal där inne, omgivningen vart lite påfrestande men underlättade nog oerhört med noise cancelling headphones och bra musik.
Lyckades ändå hålla en kort konversation med kassören och få tag i det jag ville ha.
Roligaste var den lappen man måste hämta ut snuset som var helt suddig för mig så gick inte riktigt att läsa vad de stod på den, texten smälte ihop i ett blur.
Efteråt så begav vi oss mot en gemensam väns lägenhet för att softa, då kändes det som att trippen tog ett steg upp. Blurret kring växter intensifierades samt att de fick mer rörelse. Blev som att de blåste ute även fast de inte gjorde de. Som att de var en svag vind som rörde vid dem. Inte som att de andades vilket kan hända.
När vi väl anlände hos vår vän, så märktes de tydligt att jag var påväg uppåt då de skiftade väldigt mycket mellan mina vänners ansikten. Ibland var dem blurriga med svagt blått/rött ljus runt omkring medans ibland när man kollade bort så försvann det .
Vi satt och chillade ett tag, jag kände mig lugn, euforisk och i rö. Kollade lite musikvideos på tv vilket var soft, ljuset ifrån tvn kändes mycket vackrare än normalt.
Vet inte hur länge vi softa men efter ett tag gick vi ute för de ville röka på lite, vi stod å chilla vi ett tågspår vilket var riktigt trevligt, Ganska mörkt ute så gatulamporna var något helt annat för min del. Mycket mer intensiva när man kollade rätt på dem.
Kändes definitivt som att jag fick en annan uppfattning av ljud (inte när folk pratade), vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men ljud kändes mer lugna och givande?
Kommer inte hur lång tid som hade passerat nu men de låg ungefär på 4-5 timmar efter att jag hade droppat som jag hade droppat som vi begav oss mot lägenheten igen.
När vi väl kom tillbaka till lägenhetsbyggnaden märkte jag hur hela den andades (tre våningar). Inga mönster eller dylikt dök upp på den men liksom såg hur väggarna andades ut och in, väldigt spännande eftersom de kändes verkligen som man var påväg mot peaken då.
Påväg upp till lägenhet i trappuppgången kändes den mycket mindre, kändes som att utrymmet hade krympt lite på ett märkligt sätt. Lite som att man var klaustrofobisk men inte så att jag fick någon ångest eller stress utöver det. De var lite roande bara, lite kul sådär.
Kände även att de var lite mer ansträngande och svårare att gå uppför trapporna, kändes lustigt att förflytta sig uppåt.
Kände mig lite liknande på vägen ner när vi var på väg ut.
Väl tillbaka i lägenhet så satt vi mest å prata ett tag medans vi kollade på musikvideos, ingen direkt märkbar skillnad ännu på visuals och liknande.
Eftersom såpass lång tid hade gått bestämde jag mig att de var dags i gå in i min egna värld, satte på mig hörlurna la, mig bekvämt i soffan och lutade mig tillbaks.
Satte på Tool och stängde mina ögon. Tror de hade gått ungefär 5-6 timmar nu efter drop.
Direkt så kom de intensiva visiuals som steppades upp isamband med musiken.
Mina visiuals jämfört med tidigae känns ganska speedade, de liksom kommer och går lika snabbt. Mycket som händer samtidigt, stannar liksom inte upp i samma mönster och liknande utan rör sig nytt hela tiden. Något passerar in och drar ut lika snabbt, känner att de är mycket trevligt så sätt.
Allt är givetvis nästan helt i RGB, mycket varierande mönster å former samt mellan 2D och 3D. Exempel på 2D jag upplever som jag får ofta är att de är helsvart med massa prickar i ett rutmönster som kommer emot mig i olika färger medans 3D vis så är de tunnlar som är gjorda av ringar i RGB. Känns lite som rainbow road från Super Mario Kart. Ibland passerar man in typ i tunnlarna eller mörka hål och ser var dem leder, så oerhört varierande egentligen. Nästan lite kaos-artat.
Kommer inte ihåg vilken låt jag lyssnade på av Tool men kände direkt när peaken kom. Började smått att flytta mig utanför min kropp, var som att man blev ett med sin hjärna om man långsamt flög utanför sin kropp. Helt sjuk och intensiv känsla. Man blir ju lite rädd för de är så intensivt men jag bröstade det. Tog det lugnt och lät mig själv flyta ut från det overkliga.
Det var en helt underbart sjuk upplevelse, det började med att jag långsamt vreds utifrån mitt huvud tills jag vändes tillbaka och var framför mig själv och kollade tillbaka. Såg mig själv sitta där i soffan.
Sedan åkte jag snabbt upp från mig själv, som att man nästan teleporterades upp i kosmos, väldigt intensivt. Tufft att hänga med men kändes helt euforiskt.
Jag hamnade ute i rymden där jag kollade ner på jorden som hade ett vackert vitt sken runtomkring sig, såg alla de olika kontinetner och moln överdem, helt surreal upplevelse. Dels så kände jag mig som någon kosmisk kraft som bara existerade där ute i det vilda men även som att jag var i ett rymdskepp, det skiftade emallanåt.
Resan var alldelles underbar, följde med ett par utomjordiska varelser som liknande stingrockor i rödfärg som levde sina liv, såg hur dem flöt omkring där ute. Kändes som en scenen I hitta Nemo när sköldpaddorna flyttar på sig fast med utomjordingar och i rymden.
Såg hur dem attackarde planeter bland annat.
Utöver det fick jag bevittna massvis av olika stjärnor, planenter och ibland kom de in mönster å dylikt som är svåra att beskriva. Fick även se planeter och stjärnor som exploderade.
Man kände sig oerhört obetydliga i det hela, kände mig helt förminskad som att jag bara var en liten klick vatten i ett hav. De vart verkligen som att man tog del av något som är större än sig själv.
Vet inte hur lång tid de gick men det itensifierades vid en punkt och det blev för mycket för min del så var tvungen att reality checka mig själv. Hoppade ut i verkligheten ett tag och kände mig helt bortkopplad från den. Pratade lite med mina vänner innan jag begav mig in igen.
Det var fortfarande väldigt intensivt men hade definitivt lugnat ner sig, switchade musiken till min lista med peep, tracy GBC osv för att switcha upp trippandet lite. De förändrade defintivt visuals på ett sätt då låtarna är mycket kortare så visuals ändrades mycket mer när låtarna byttes. Hamnade emallanåt i rymden igen men det gick väldigt mycket upp och ner jämfört när jag lyssnade på Tool.
Helvete om jag inte hamnade i kosmos igen, stötte på utomjordiska krafter som kändes gudomliga och heliga dessutom. Det var helt euforiskt och spännande. Aldrig känt något sådant här tidigare, väldigt givande tycker jag nu i efterhand men det kommer jag till.
Träffade en guldig gudomlighet som jag mycket väl kommer ihåg, den var helt av lysande guld med ett vit-gul aktigt ljus runtomkring den. En nära beskrivning hade varit att dens mittpunkt / ansikte var som ett vitljus där de guldiga tenktalerna rörde sig ifrån medans dem slöt sig om min syn. Tentaklterna var väldigt snarlika dem ifrån SCP-001’s memetic kill agent fast guldiga då. Jag hade ett kort samtal med den där jag frågade hur den mådde från vad jag minns innan jag flög vidare genom kosmos och kollade på planeter osv igen. Kändes oerhört speciellt att få äran att få en sådan upplevelse.
Utöver detta så finns det inte så mycket mer att säga, resterande tid av trippen var ganska normal LSD trip med open och closed eye visiuals. Mina kosmos äventyr slutade ungefär efter detta och då kände man att peaken gick över. Kände dock inte att alla mina effekter avtogs även senare när de hade gått liksom 10-11 timmar. Var fortfarande väldigt högt uppe då vilket var trevligt.
Satt mycket när jag väl hade kommit hem och skrev av mig på discord och refkleterade. Riktigt kul att tänka efter och kommunicera med folk på den nivån man befann sig på. Enda negativa är väl egentligen att de blir svårare på sätt och vis då man blir lite förvirrad och hamnar i thought loops men man lyckads endå ta sig ur dem.
Känt mig ganska normal dagarna efteråt nu förutom de att första två dagarna var jag väldigt bortkopplad fråm verkligheten kändes det som. Har bara kännts som att jag har existerat liksom, gått till jobbet och så vidare. Inga speciella känslor direkt.
I skrivande stund känner jag mig nästan helt normal vilket är ganska skönt, det jag finner de fina med LSD att man inte blir fuckad så jävla länge som på exempelvis Ecstasy där jag blev rakt av helt deprimerad i två veckor och mådde så dåligt som aldrig förr.
Vill även nämna de att jag känner att mitt ego är krossat vilket jag är helt okej med. Känns endå som man fått nyvunnen respeket för mycket att man har fått en ny synvinkel på livet, att man kan se de på ett annat sätt än förut vilket känns positivt för min del.
Känner mig helt klart nöjd med min tripp, skulle säga att den blev en 9/10.
Hade egentligen nog velat njuta av den lite mer inuti i mitt huvud men de var riktigt trevligt att vara såpass aktiv också.
Ställ gärna frågor!
submitted by wiirpy to droger [link] [comments]


2020.08.25 20:37 anmilix Jah är här hihi komsi

Berätta för min empress, Hon sa mi man you go Berätta för världen, berätta hur lurade vi blivit Sa hon och Jah börja tala Låt mig säga
I babylon går du alltid ensam Men lita på mig broder, me är där du är Och med frihet i tanke, broderskap i själ Och ganja i vårt sinne, ska vi förklara.
Förklara hur ditt me fungerar, förklara vilka vi är, hur saker faktiskt fungerar, sprida kärlek och Jah är vägen, inte vapen, inte hatet
Men nu blir jag sådär ambivalent, för jag talar inte alltid i me, vi har alla rädslor, drömmar, sorg - inte vet jag men me vet, man spar inte på Jah
Säg herr polisman och medmänniska Ber dig snälla stanna upp och bara tänka Förstör inte mitt liv Jah ber dig snälla Du har makten att förändra
Men kom ihåg var inte alltför lycklig bland andra, det kommer inget bra och Det är deras väg att vandra Bryr mig alltför mycket om min bror För att låta vemod di tysta
Helt sjukt men mi empress fatta noll och ändå hon sa "kör älskling kör", Fattar inte hur jag haft sån tur, Kärlek du inte trodde fanns man
En gudinna bland folket, helt plötsligt blev jag odödlig man För du vet vem man är man vi har upplevt, vi har sett livets sorger och insikt kommer utsikt Medicin som medicin.
vet knappt ut eller in, det bara flödar, går upp och ner men jag tror Jag har en broder någonstans på jorden som känner vad jag känner, vad jag förmedlar, respekterar.. ganjan och Jahs Kärlek på jorden.
Hur ska vi förklara mina vänner, Hur ska vi förklara hur vi verkligen känner Jag ropar till varje man, varje rasta i Sverige Sprid mina vänner, sprid kärlekens budskap Marijuana är folkets frihet
Förklara detaljer, skillnaden på hash och den gröna, för tro mig dom har inte hört, hört sanning, hört Pfizers lögner, hört Sanofi, Aventis och Lily Merck, dom har upptäckt tricket med serotonin och nu vi lyssnar
På dem, av dem som manipulera marknaden, Med politik, gnidenhet och utan sanning i hjärta.
Nej, me lämnar Babylon bakom och med ödmjukhet stiger fram Framför dig min broder, min moder som ännu Inte sett ljuset, sätt dig, vi pratar
Men me har vissa krav, på oss båda som kan låta underligt för både dig och jag Med öppna sinnen, för både din och min resa Låt oss prata, samtala och förstå
Hur vi mår, hur vi känner
Skada inte mitt eller mina för då får vi problem Har lärt mig av misstag att när det kommer till pengar vill ingen längre ta
Ansvar över sin broders själ, hans liv och hans moral
Nåh han var här för att fylla på sin dosa, Vi har alla varit där, torrt i trakten Tro mig min vän, om du me inte säljer Berätta, berätta för alla Berätta om en man som har sett mer än han borde, berätta
För med rätta har vi anledning att säga, Kapitalet, vi är trötta på att välja
Om du kan relatera, informera, kommunicera Ge ganjah och människor tid att reflektera Om me kunde övertala Jah att låta dygnets timmar växa, hade Jag kunnat växa.
Om du hör, hör budskapet här, lyssna till ditt hjärta, ingen sorg ingen ondska
Åh man önskar vi kunde tala mer, nu tar nån annan fanan
Jag önskar para och nojjan, gick att odla bort Men me vet att sitt ner, ride it out. Snart kommer Babylon och knackar på. Bjud polisman på dans och fråga
När? När Sverige ska vi resa oss, ge mer ge oss spirit i själ ge oss ganja tjugofyra noll Jag slänger ut en till herr talman, och Ken Ring, återkom vid flow
För We måste enas, hitta sanning av varan har vi någon som vill ta ordet, ha ordet
Ibland jag tänker toker dom kommer se dig, Men så kommer röken och me dansar med min dam, bjuder in Jah Ja, Jah hör dig.
Säg Mr Koala, du bröder har, låt mig berätta för mina vänner, semianonymt vad me känner. För me har en känsla att du kan relatera, sprid ordet från me så kanske vi får se Ganjah åt folket,
https://www.reddit.com/useanmilix/comments/ifzamm/en_tr%C3%B6tt_man_med_k%C3%A4rlek_i_sitt_hj%C3%A4rta/?utm_source=share&utm_medium=ios_app&utm_name=iossmf
Är du en av Jah, en av Jah
Ny dag och ny låt, spottar ord om highlife Att andas, att berätta om mig ger Mig Jah inside En annan ganjaman, bara en i mängden
I mig har jag alltid haft ord, oftast för många men broder lyssna, lyssna på musik Musik kommer inombords, Vartefter du ger mor ganja, kärlek hon behöver, vatten, mat och husrum Lovar, lovar att hon ger dig
Glider förbi Farsta, dag in dag ut och längtar längre in men kommer på Vart har me mina vänner, familj och kontakter I VH man, lovar att vi ger dig
All kärlek du är värd, för vit, grön eller brun är inte relevant när bror har svårt med hyran Vi sjunger upp oss på vår färd, till inferno, tså sjung med mig Söderort
Så Herr o fru wisdome, me bjuder upp till dans, vi behöver dina ord, din energi, snälla nu tar vi en chans
Hoppas Random B's hör inne i stan, bjuder in, bjuder upp men missar kliva av Passa på, passa på att må bra
Alla behöver flusha, få in lite näring i kroppen, vi måste tala Att göra såhär för att få ut må inte va kotym Men vad ska en bror göra är ni med haha
Har förlorat en vän, en familjemedlem, Mom du måste hajja, jag måste få tala Du vill inte lyssna, inte höra vad en bror tänker göra
Han tänker inte va tyst, han tänker dela, för om We ska bli bättre lyssna till Jah
Min vän han sa tagga ner, men obekväm han blev, vad ska me säga, talar min sanning och respekterar din men 9 av 12 är me slow
Man vill orka man, du vet vem me är, du har varit här Hela resan, sen me vakna insåg att shit man, du tar beslut på korrupt data
Trust me man, om me kunde hade jag dig besparat lidande men är 8 timmar om dagen, har Spotify, Telenor och tjänster att betala,
A eller D jag ser livet i HD, inga problem man säg till när du är klar, me måste lita på Jah Men sen talar marijuana, om än i fördröjning
För det handlar inte om A, D eller HD, me pratar för mig själv men du vet vad som gäller Vis men inte klok, är vad Babylon säger, Jah har egna vänner
Mina kamrater hur ska vi förklara Murar som rivs, lugnet och rytmen Blir långsam som en ganjaman Saker tar tid, Men det stressar bara dig, jag har egen frid
Så me tänder en, tänder en, tänker på dig.
Min vän, jag vet att schizo inte är bästa promo men vi har en chans att vinna, befria ganja Fucking unique, med ny Intel ska We sprida Jah, kärlek.
Men me skriver, Jah skriver för sitt liv Så nästa gen får tid spendera, på tåg, med familj,med sina systrar och bröder Istället för att tro på lögner
antar Hans Majesty, vad me försöker säga CBD, THC, 80 andra chemicals of nature har inte fel och du Karl XVI Gustaf kan ta del
Kanske är långt tåg av tanke, men sen Empress kom börjar saker att klarna Dom hustlar oss, ger Us alkohol, prozac, benzo tills di är inmurad, sovande folket nu tar We skammen tillbaka
Herr domare, är det här meta nog? Är det här något du vill höra? Från mig, från doktorer skickar dom varma gratulationer, du läser, lyssnar, börjar höra, vad vetenskapen hos folket kan göra
Med ont i nacke och stress ber jag
Light up, Du behöver mer, förtjänar mer Och vill va tydlig, talar inte om ganja
Kul tanke, dina tankar är derivat av andra Slås inte ner min vän, vi har alla vandrat Att någon så ödmjuk är så högljudd Är något du förstår med mer...
Japp så om du min bror vill söka upp mig kör, Hitta mig på Wickr genom min vän gode vän pansartroll för han har mer att lära
JU HÖGRE MAN ÄR DESTO FORTARE RÖKER MAN - PÅ ETT BRA SÄTT!
HAHAHHAGHGAGGGCAGA HOLY SHIT I FEEL LIKE I SPEAK GANJA ALL OF A SUDDEN. REALLY GOTTA GO INSIDE THOUGH.
Wow. Gick lite fort där mina vänner. Insane strain, what, insane in the brain
Men ärligt, me bockar o bugar bakåt till rasta och säger Hej du nye man, hemligheten är GANJA! Men slänger ut en till dig som ännu inte är här, ta det lugnt man. Stressa inte. Hemligheten är att det är så enkelt att odla. Men du förstår va? Du måste vara diskret idiot. Fler? Reddit man. 3. lär yngre generationer 4. Hemligheten är att alla förstår vad de upplevt 6. Du måste skydda dig man
Hemligheten, hemligheten är att Babylon vill hålla ganja tillbaka för att hålla folket nere när marijuana befriar och lindrar, okay tillbaka
Hemligheten Jah få ut den! Få ut den! fortsätt, live o världen behöver veta, åh nej emp helvete snälla min empress jag är en god man
Barn empress, lets have kids, we är redo jag vill odla din ganja happiness med dig
ÖDMJUKHET! Har du inget att säga rök en spliff och förstå mer. Mer realizations. Med ganja kommer du närmre gud haha relax man Mormor Farmor Och nu
Kom ihåg = oavsett var i världen du är, sprid ordet, du är en rastaman ta tråden och tack för att du lyssna
submitted by anmilix to u/anmilix [link] [comments]


2020.08.23 19:16 Arannis_Amakiir Fate Core Regler -- på svenska (samlat)

Fate Core Regler -- på svenska

Varje spelare använder fyra Fate-tärningar. Två sidor har ett +, två sidor har ett -, och två är blanka. Plus betyder +1, minus betyder -1 och blank betyder 0. Lägg sedan ihop dessa så får du värdet. Ett exempel: Du slår de fyra tärningarna och får Två minus, ett plus och en blank vilket ger värdet -1. Aspects är meningar som beskriver något viktigt om personer, saker, omgivingar eller situationer. High Concept är en Aspect som beskriver det viktigaste om personen. Trouble är en Aspect som talar om vad en person har problem med. High Concept och Trouble har jag förklarat I “Fate Core – förklaring av High Concept och Trouble” som finns nedan. Andra Aspects om en person ger mer information om personen. Aspects som saker har beskriver hur saken är. Tex hur stor, tung, snabb, mm den är. Apects om omgivningar beskriver hur omgivnigen ser ut. Tex om du är i en skog, i en lokal, om det regnar, osv. Aspects om situationer beskriver vad som händer just nu. Tex att du tappar ditt vapen. När du Invoke en Aspect så betalar du en Fate Point. När du gör det så får du välja mellan att addera två poäng till ditt värde eller så får du slå om tärningarna. När du Invoke en Aspect så måste du först förklara hur Aspect kan hjälpa dig i situationen som du just har kastat tärningarna till. När Game Master använder din Aspect för att ställa till problem för dig så kallas det för Compel. När GM gör det så får du en Fate Point. Du kan neka att ta emot problemet genom att betala en Fate Point istället för att få en. På det viset så händer aldrig problemet. För att du ska kunna få Fate Points så ska Aspect-meningen både kunna användas som Invoke och som Compel. När en ny Session startar så får du ett visst antal Fate Points. En Session är ett tillfälle då spelarna samlas för att spela i den verkliga världen. Du kan få en Fate Point genom att ge upp i en konflikt; det är faktiskt så. Fate Core fungerar bäst när det händer mycket och när figurerna i spelet driver fram handlingen. Det är handlingen som är viktig i Fate Core inte att fastna i långdragna strider eller annat som bromsar upp handlingen. Det är bra att välja figurer som är modiga och som utför saker på ett skickligt sätt eftersom det är det snabbaste sättet att utföra saker på. Skills har jag behandlat i “Fate Core - Skills --- På svenska” som finns nedan. Det finns fyra typer av Actions. Dessa används när du gör något. De är Overcome, Create an Advantage, Attack och Defend. Overcome används då du ska övervinna ett hinder. Det kan vara ett fysiskt hinder eller något som du vill uppnå på annat sätt. Du slår tärningarna och vill uppnå ett värde som är större än det som GM har bestämt. Värdet visas på en Ladder. Till värdet på tärningarna kan du lägga till saker som ökar värdet. Tex de två poäng som du kan välja när du gör en Invoke. Oavsett vad som händer så fortsätter historien. Om du lyckas så fortsätter historien som om du lyckas med det du gör. Om du Succeed With Style så lyckas du så bra att du får en extra förmån. Det inträffar om du får minst tre högre än det som du behöver. Om du Succed With a Cost så lyckas du, men du får lägga till en nackdel. Om du misslyckas så inträffar inte det du vill göra. Succed With a Cost inträffar om du slår samma värde som det som du vill vinna över. Create an Advange använder du när du vill lägga till en tillfällig Aspect till omgivningen eller situationen. En tillfällig Aspect kan du också ge till någon annan, en vän eller fiende. Om du lyckas så skapas One “Free” Invocation. Med det menas att du eller någon av dina vänner inte behöver betala någon Fate Point för att använda den den första gången. Om du Succeed With Style så får du två fria användanden av den. Attack används när du försöker att skada någon annan. Det kan vara en fysisk skada eller något annat. När du lyckas med att skada någon annan så får du en Hit. Defend används när du försöker skydda dig från en Attack. Defend kan också användas mot Create an Advantage om det är en Attack som riktar sig mot någon. Både du och din motståndare kastar tärningarna. När man har laggt till tilläggspoängen så jämförs värderna. Ju större skillnad mellan din Attack och motståndarens Defend ju större skada orsakar Attack. Stress och Consequences använder man för att markera skada. Det finns två varianter av Stress. Den ena är Physical Stress och den andra är Mental Stress. Båda har rutor markerade med 1, 2, 3 och 4. I början har man bara 1 och 2. Siffran visar hur mycket skada den rutan kan ta emot. Ett kan ta emot ett poäng. Tre kan ta emot 3 poäng. Så om du får en skada på 3 poäng så markerar du ett kryss i ruta 3. Om ruta tre redan är ikryssad så måste du kryssa i ruta fyra om du väljer att inte ta någon Consequence. Du förlorar alltså ett poäng. Du får inte kryssa i fler än en Stress-ruta vid ett skadetillfälle. Physical Stress-rutorna får endast användas för fysiska skador och Mental Stress-rutorna får endast användas för mentala skador. Stress-rutorna blir avkryssade när konflikten är avslutad eftersom det är skador som snabbt läks. Consequences är mer långvariga skador. De finns tre varianter av dem: Mild, Moderate och Sever. Mild Consequences är lindriga långvariga skador. Moderate Consequences är medelsvåra långvariga skador. Sever Consequences är allvarliga långvariga skador. Consequences kan användas till både fysiska och mentala skador. Consequences är nya farliga Aspects som behöver tid för att läkas. Mild Consequences är värd två poäng. Moderate Consequences är värd fyra poäng och Sever Consequences är värd sex poäng. Consequences fungerar på samma sätt som Stress när man markerar dem och man kan välja mellan att använda Stress eller Consequences. Du kan kan kryssa i mer än en Consequence vid ett skadetillfälle. Det finns mer saker i Fate Core. Men vill du veta mer så får du vända dig till Fate Core System-boken. Det som jag har visat här räcker för att spela Fate Core. De huvud ord som har använts är de engelska orden. Jag har gjort det för att det ska bli lättare att hitta orden i engelska Fate Core böcker. Då blir det lättare att begränsa den del som du behöver översätta från engelskan om du vill lära dig mer. Fate Accelerated och Fate Condensed är nerbantade system av Fate Core. Fate Accelerated är något annorlunda än Fate Core och Fate Condensed vet jag inte något om. Därför har jag riktat in mig på Fate Core i den här beskrivningen. 

Fate Core -- förklaring av High Concept och Trouble

 Aspects är fraser som beskriver några intressanta detaljer om rollfigurer eller situationer. Det finns tre typer av Aspects: High Concept, Trouble och vanliga Aspects. High Concept förklarar det viktigaste om rollfiguren. Exempel 1: Namn: James Bond. High Concept: Toppagent med egen vilja. Exempel 2: Namn: Robin Hood. High Concept: Pilbågsmästare som hjälper de fattiga. Trouble är vad som komplicerar rollfigurens liv. Exempel 1: Namn: James Bond. Trouble: Stor dragning till vackra kvinnor. Exempel 2: Namn: Robin Hood. Trouble: Bryter mot lagarna. 

Fate Core - Skills --- på svenska

FATE CORE – SKILLS Fate Core - Förmågor, kunskaper och dylikt. Athletics Din förmåga att använda kroppen på ett effektivt sätt och hur vältränad du är. Burglary Förmågan att stjäla och ta dig in på olika platser. Contacts Förmågan till kontakt med människor. Crafts Förmågan att arbeta med maskiner. Deceive Förmågan att ljuga och lura människor. Drive Förmågan att köra olika fordon och rida olika djur. Empathy Förmågan att se hur människor mår och vilket humör de är på. Fight Förmågan att kunna slåss med händer, svärd eller andra närstridsvapen. Investigate Förmågan att lista ut saker genom noggrann tankeverksamhet. Lore Hur mycket kunskap och utbildning du har. Notice Förmågan att uppfatta saker snabbt. Du hinner inte gå djupare in på saker. Physique Hur stark och uthållig du är. Provoke Förmågan att reta upp folk, hota dem eller få dem att känna sig osäkra. Rapport Förmågan att få folk att gilla dig. Resources Dina tillgångar såsom pengar, egendomar eller makt. Shoot Förmågan att kunna skjuta med vapen eller kasta saker. Stealth Förmågan att kunna smyga och gömma sig. Will Din mentala kraft. 
submitted by Arannis_Amakiir to FATErpg [link] [comments]


2020.03.11 12:48 Fintrent Flyttstädning - Hur Du Packar ett Sovrum: Sängar, Kläder och Böcker

Flyttstädning - Hur Du Packar ett Sovrum: Sängar, Kläder och Böcker
https://preview.redd.it/rk9xxvz771m41.jpg?width=731&format=pjpg&auto=webp&s=3c6c67870f3434571e20a98449807aa23aba9e0f
Att packa ner ett sovrum: När det gäller att flytta och packa ner sovrummet är det en av de mest ansträngande och frustrerande stegen i en flytt (flyttstädning uppsala). Eftersom vi har de flesta av våra personliga tillhörigheter i sovrummet, massor av saker måste packas. Här är en komplett guide om hur man packar ett sovrum, sängar, kläder och böcker.
En flytt är den bästa tiden att bli av med saker du inte behöver längre eller som du överväger att byta ut. Du kan överväga att ge bort eller sälja alla dina tillhörigheter du tror att du inte behöver längre. Du kan ordna en loppmarknad eller sälja saker du inte behöver via Internet. Det finns massor av webbplatser som erbjuder denna tjänst. På så sätt kommer du att spara både tid och pengar. Detta beror på att det slutliga flyttpriset (flyttstäd pris) är baserat på hur mycket saker du är ska flytta. Vanligtvis när flyttfirmor (flyttfirma uppsala) behöva packa sovrumsmöbler kommer det att kosta dig extra dessutom på den slutliga räkningen.
För att göra din packning av ditt sovrum lättare, får du här min hur man ska packa ner sitt sovrum lista med tips i den här guiden. Låt oss göra hela packningen mindre stressande och irriterande. Om du tar tillräckligt med tid och omsorg för varje detalj i hur man packar ner med en sovrums checklista, kommer du lyckas packa sovrummet innan du flyttar både snabbt och säkert.
Packa ett sovrum: Göra först en lista över alla sovrumsmöbler och saker du förvara i sovrummet.
Jag rekommenderar dig att göra en lista över alla dina sovrums objekt. Försök att inte missa något. Att göra en lista kommer säkert ta mycket tid och bekymmer. Gör en plan för alla sovrums saker för att packa ihop – som är ömtåliga, som behöver särskild hantering. Organisera dina tillhörigheter så att du kan räkna ut i förväg vilken typ och hur mycket packningsmaterial som du behöver. Detta är ett mycket viktigt steg eftersom det annars kan hända att behöver mer förpackningsmaterial, eller ännu värre att du inte har tillräckligt för alla dina saker.
När du börja packa, följ regeln: börja med de små sakerna i sovrummet och sedan de större. På så sätt kommer du att göra mer plats i rummet och det kommer att bli mycket lättare att demontera och hantera stora sovrumsmöbler. Packning av de flesta sovrums objekten på egen hand kommer att hjälpa dig att spara en hel el på flyttkostnaderna (flyttstäd pris).

https://preview.redd.it/6p63tqt971m41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=e5e7d7107351fda62ea32fc0768b4113ec3810b7
Packa ett sovrum: Börja med att packa ner dina kläder, smycken och andra personliga tillhörigheter
Du behöver inte ha alla dina kläder på samma gång, så börja packa ner de kläder du inte använder ofta. Kanske packa ner dina sommarkläder om det är vinter. Lämna bara några kläder att ha på dig fram till flytten– vardagskläder eller arbetsuniformer. Om du flyttar (flyttstädning uppsala pris) långt bör du förbereda mer kläder beroende på hur många dagar du planerar för att hela flytten ska vara klar. Här är några tips om hur man packar sovrumsgarderoben.
Om du har en hel del formell klädsel, såsom kostymer och klänningar, har du bättre användning av garderobs lådor. På så sätt kommer dina kläder att sinte bli skrynkliga under transporten. Det är bäst att packa din formella kläder först.
För alla andra kläder använder du medelstora lådor. Vik alla dagliga kläder fint, så att du kommer att kunna lägga mer kläder i en låda, och därmed spara utrymme. Lägg dem i plastpåsar och försegla dem perfekt.
Packa ner alla dina smycken så att du kan ta dem med dig. Om beslutar att ha juveler i flyttbilen, se till att din flyttfirma uppsala vet det i förväg. I så fall bör du fundera på vilken försäkringen du ska välja. Försök att inte packa dyra objekt med sovrumsmöbler.
Packa alla andra små värdefulla sovrumsdekorationer så att de är väl säkrade. Bästa rådet från din flyttfirma (fintrent flyttstädning) är att allt ömtåligt ska packas med stor omsorg. Försök att ordna saker så att de tar mindre plats. Det är bättre om du själv tar hand om dina dyra saker under flytten.
Packa ett sovrum: packning av sovrum sängkläder, mattor och gardiner
Packning av sovrumsmöbler, sängkläder, mattor och gardiner verkar inte så viktigt, men du bör göra det i förväg. Lägg alla sängkläder och gardiner i plastpåsar och lägg dem sedan i lådor. Detta gör att du kommer att skydda dem från smuts och damm.
Mattor och madrasser bör också hanteras väl. De kanske inte är lätt att skada, men måste skyddas från smuts i en transport. Du bör använda madrasser överdrag. Om du inte hittar den storlek du behöver, be din flyttfirma uppsala efter en lösning. En erfaren flyttfirma (fintrent flyttstäd) kommer att lösa problemet på nolltid eftersom flyttföretag (flyttfirma uppsala) vanligtvis har madrassöverdrag på plats eller användning av krympplast för att skydda dina madrasser. Vi vet alla hur dyr en bekväm madrass kan vara.

https://preview.redd.it/spvfsxob71m41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=a9a5949d43de8cdd9629f3e4f302ca8005f146a6
Packa ett Sovrum: Packning av elektronik, antikviteter och värdefull konst
Om du har några värdesaker såsom antikviteter och dyrbara målningar kontakta flyttfirman (fintrent flyttstädning) i förväg. Alla dessa behöver speciella förpackningsmaterial och transportförhållanden. Du kan behöva särskilda trälådor för målningarna. Om du är på väg att flytta stat till stat till ett område med annat klimat tex. så ska du anlita seriösa flyttfirmor (flyttfirma uppsala) att hantera dem. Du kan behöva ordna klimat kontrollerade flyttlastbilar och klimat kontrollerade enheter.
Om du måste transportera antikviteter eller annan värdefull konst, bör du göra en research på internet för att hitta flyttföretag (flyttfirma pris) som kommer att kunna hantera sådana föremål. Köp ytterligare flyttförsäkring rekommenderas starkt. Du kan behöva anpassade lådor för dina värdefulla samlarobjekt. Det är bäst att varna din flyttfirma för sådana saker före bokning av en flytt.
Packa ett sovrum: Packa sovrumsmöbler
Efter packning av alla dina små sovrumsmöbler, har du nu utrymme för att packa de större möblerna. Kontrollera om din säng, garderob och andra lådor kan demonteras i mindre delar. Om du känner att du inte kan hantera att göra det själv, be vänner eller din flyttfirma Uppsala att hjälpa dig att göra det. Experimentera inte med dina möbler. Ibland är saker inte så lätta att ta isär som de verkar vara. Kom ihåg att allt ska monteras när du anländer till den nya platsen så spara alla muttrar och skruvar när du demonterar möblerna och markera dem i förväg.

https://preview.redd.it/a75rzpsc71m41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=2f889b8fbdd9ca4bc34155d4a683f8fe978730e4
Packa ett sovrum: Packa sovrum med professionella flyttföretag
Anställa en erfaren flyttfirma (flyttstädning uppsala pris) att hantera dina sovrumsmöbler. Å andra sidan att göra packningen själv kommer att spara på den slutliga kostnaden.
Packa sovrumsmöbler mycket noga innan flytt (flytthjälp). Använd alla extra förpackningsmaterial som bubbelplast, filtar (eller möbeltassar) och alla andra lämpliga skyddsmaterial. Allt ska täckas helt, dessutom, om dina sovrumsmöbler inte kan demonteras helt, informera dina flyttare för att hitta en lösning. Ibland måste stora sovrumsmöbler flyttas ut (utflyttning städtjänster) genom fönstret. Tänk på att lådorna måste ut från ditt hem till lastbilen och sedan återigen till ditt nya hem. Alltför tunga lådor är mycket svåra att bära. Du är mer benägna att skada dig själv när du bär om du inte planerar vikten i lådorna, särskilt om du behöver bära upp dem till tredje våningen på ditt nya ställe.
Efter packning av ditt sovrum, se till att du märker alla kartonger med deras innehåll. Istället för att försöka komma ihåg var du har lagt allt, kommer det att bli mycket lättare för dig att märka kartongerna. Du kommer att spara tid när du packar upp i ditt nya sovrum. Eftersom du har en hel del husgeråd att organisera, bör du göra en bra plan själv. Tänk på alla detaljerna i förväg. Var försiktig om alla dyra möbler. Din främsta prioritet är att allt transporteras säkert, vidta extra åtgärder för en lättare flytt (flyttstädning). Nu vet du hur man packar sovrumsmöbler och lådor. Låt oss veta hur du gjorde din sovrumspackning förra gången du flyttade. Och låt oss veta om vi har missat något i kommentarerna nedan.
Hur man flyttar en sang
Hur du flyttar en dubbelsäng och madrass
När man frågar folk vad som är deras favoritmöbel, svarar de flesta människor ett snabbt och enkelt svar ”sängen”. Inte undra på, eftersom sängen är det enda möblerna i ett hem i samband med fullständig avkoppling, lugn och förnöjsamhet. Blotta tanken på att kunna krypa in i din bekväma säng i slutet av dagen och somna är så lugnande att det är lätt att förstå varför så många människor har blivit fästa vid sin säng och skulle inte skiljas med den under några omständigheter. Förutom när man kanske står inför en flytt (flytthjälp uppsala).
Att flytta skrymmande möbler över hela landet är faktiskt en utmaning, Så, om du är på väg att flytta någon gång snart, så kanske din älskade säng inte verkar så speciell längre, speciellt om den är mycket stor och tung.

https://preview.redd.it/lfswm81e71m41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8aa9cd06c597063cf13d02b9987d68a0c9897d64
Är det värt att flytta din säng?
Det är en bra idé att reda ut alla dina husgeråd och personliga tillhörigheter i god tid och avgöra vilka av dem som är värda att flytta till ditt nya hem. När det gäller att flytta din dubbelsäng måste flera avgörande faktorer beaktas:
· Allmänt tillstånd av sängen– Om din säng är relativt ny eller mycket väl bevarad, om du tycker att den är bekväm och estetiskt tilltalande, så har du all anledning att spendera pengar och de insatser som krävs för dess flytt (flytthjälp). Å andra sidan, om din gamla säng är mycket sliten, skadad eller helt enkelt inte kommer att passa di längre g, finns det ingen mening med att flytta den till ditt nya hem;
· Storlek– Mät noggrant sängramen och ta reda på om den kommer att passa genom dörrarna, korridorer, trappor och skarpa svängar både ditt gamla hem (säkert att flytta ut) och din nya bostad (säkert att flytta in). Se till att din gamla säng kommer att matcha ditt nya hems design (en planritning av ditt nya hem kommer att komma väl till pass för det ändamålet). Om något av ovanstående villkor inte uppfylls, kan det vara en bättre idé att bli av med din stora och tunga säng innan flytten;
· Distans– om du flyttar inom samma stad, är det bara logiskt att ta alla dina möbler tillsammans. Om du flyttar långa sträckor, kommer det att kosta dig dyrt att skicka tunga möbler. Dessutom ökar risken för skador på sängramen och madrass avsevärt när de är i transport i flera dagar. Så om din säng inte är en familjeklenod eller har högt sentimentalt värde, kan du överväga att sälja den innan flytten.
Hur packar du en säng inför en flytt
1) Ta bort eventuella kuddar, sängöverkast, filtar, etc. från sängen och packa dem i separata flyttlådor (dessa sängkläder är mycket skrymmande men vanligtvis ganska lätta, så stora kartonger är lämpliga för ändamålet). Glöm inte att märka lådor ”säng”, så att du snabbt kan förbereda din säng efter att ha flyttat in (Inflyttning städtjänster) i ditt nya hem;
2) Om du har säng med inbyggd lagring, töm lådorna och ta bort dem från ramen, så att möbeln blir lättare och lättare att bära. Det rekommenderas att ersätta de tomma lådorna när sängen har laddats in i flyttlasset för att ge extra stöd till ramen (om det inte ytterligare tagits isär). Annars kan du packa lådorna separat eller låta innehållet stanna inne och använd plastfolie för att hålla allt på plats (ha i åtanke att detta bara är en bra idé när du flyttar korta avstånd);
3) Ta bort madrassen – hitta någon att hjälpa dig att lyfta madrassen och packa den för transport. Ts en dubbelmadrass på varje ände (med dig på ena sidan och din hjälpare på den andra), flytta (Flyttstädning) den till kanten av sängen och försiktigt släpp ena änden till marken när du och din vän lyfter den motsatta änden av madrassen. Försök att inte böja den eftersom det kan skada fjädrarna. För detaljerade tips om hur man packar madrassen, läs nästa avsnitt av artikeln;
Du måste packa sängkläder i separata lådor när du flyttar långa avstånd.

https://preview.redd.it/c4lrdw5f71m41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=d4ac3a344e1dc2c1af6fa6febbbaa2f4ce9b792e
Stripp sängen av lakan, kuddar och filtar känns inte rätt, eller hur?
4) När du har tagit upp madrassen, kommer du att kunna ta ut ribbotten ganska enkelt. De flesta dubbelsängar vilar på två separata stora ribbottnar som är lätta men något klumpiga och besvärliga att bära, så du måste vara mycket försiktig när du tar ut dem ur ditt hem;
5) Ta isär din säng så mycket du kan – titta på vilka monterings instruktioner din säng kom med (för att vara säker du gör allt rätt, bara i omvänd ordning) och använd lämpliga verktyg för att ta isär så många delar som möjligt. Gaveln bör komma lätt isär eftersom den brukar skruvas till huvudramen, men själva ramen kan visa sig vara lite av en utmaning. Det är dock mycket viktigt att ha din dubbelsäng helt demonterad innan flytten – inte bara blir delarna mycket lättare att ta ut ur din gamla bostad och lasta in i flyttbilen, men risken för skador kommer att minskas avsevärt;
6) Linda in större komponenter med skyddsöverdrag, som att flyttfiltar (Flyttstäd) eller gamla lakan, för att hålla dem säkra under resan till ditt nya hem (förhindrar träramar från att flisas eller att bli buckliga, eller förhindrar att en metallstomme får repor från andra föremål, etc.). Glöm inte att säkra allt på plats med tejp. Linda några mindre delar med bubbelplast för att garantera deras säkerhet och markera tydligt deras exakta plats för att se till att du enkelt kan sätta ihop din säng senare;
7) Placera hårdvarudelar (bultar, muttrar, skruvar, etc.) i separata förseglingsbara plastpåsar och bifoga dem med delen de kom ifrån.
Hur man packar en madrass för en flytt (Att packa ner ett sovrum)
1) När du har tagit bort alla sängkläder och tagit bort madrassen från sängen, se till att den är helt ren och torr (kolla för eventuella tecken på fläckar och placera madrassen på en plats med direkt solljus under några timmar för att vara säker). Naturligtvis, om din madrass är i dåligt allmänskick eller mycket sliten, ska du inte bry dig om att flytta den alls – bara släng den och köp en ny när du när du kommer fram till ditt nya hem;
2) Sätt din kung och drottning size madrass i en specialiserad madrass väska för att flytta. Du kan köpa sådana påsar antingen från din lokala flyttfirma (flyttstädning uppsala) eller från en möbelaffär för ca $ 10 – $ 20 styck. Ha i åtanke dock att madrass påsar finns i olika typer och storlekar och vara noga med att välja en (företrädesvis gjord av tjock polyeten) som passar din madrass perfekt. Det hållbara plastpåse kommer att ge utmärkt skydd för din madrass mot smuts, damm, fukt och skadedjur;
3) Täta kartongens ändar ordentligt med kvalitettejp för att se till att madrassen förblir stadig hela vägen till ditt nya hem.
Vilket är det bästa sättet att flytta stor dubbelsäng (Att packa ner ett sovrum)
1) Hyra professionella flyttfirmor – professionella flyttföretag (Fintrent Flyttstädning uppsala) har inte bara stor erfarenhet av att flytta stora och tunga hushållsartiklar, men också lämplig utrustning och tillförlitliga transportmedel så att de på ett säkert sätt kan flytta skrymmande möbler över hela landet. Full servicepackning och leverans av en stor dubbelsäng och en madrass kommer att kosta minst 6000 kr (beroende på det faktiska avståndet till din slutdestination), men du kommer att ha dina sovrumsmöbler ordentligt försäkrade och snabbt levredae till ditt nya hem utan någon ansträngning från din sida. Din säng och madrass kommer att snabbt och säkert demonteras, packade, tas ur din gamla egendom, lastas på flyttbilen, levereras till din nya bostad, och ställs upp på deras förutbestämda plats. Alternativt, kan du hyra en flyttfirma för att bara transportera dina möbler för att spara på de slutliga kostnaderna. I detta fall kommer ditt valda flyttföretag (Fintrent boka flyttstädning) leverera madrass, ram, och botten för en avgift på ca 2000–3000 kr. Du kan få en korrekt uppfattning om hur mycket det kommer att kosta att flytta din dubbelsängsäng genom hela landet genom att fylla i vår flyttoffert;

https://preview.redd.it/r7uf3h4g71m41.jpg?width=626&format=pjpg&auto=webp&s=09225e2dec16e892de053fb74e647ea8cd8fad69
2) Gör det själv – om du flyttar lokalt och har ett par pålitliga vänner som är villiga att låna ut en hjälpande hand, kan du flytta din dubbelsäng och madrass utan professionell hjälp. Se bara till att du har rätt utrustning för att transportera dem på ett säkert sätt och att de vet exakt vad de ska göra.
Packa ett sovrum: Hur man packar böcker för en flytt (Att packa ner ett sovrum)
inledande framställning
Efter en avslutad sorteringsprocessen ovan, har du bara de böcker som du tar med dig på din flytt. Än så länge är allt bra.
Innan du börjarpacka böckerna få tag på allt förpackningsmaterial du behöver för att få det gjort – små och medelstora kartonger i gott skick, ren packning papper, bubbelplast, packtejp och tuschpennor. Inspektera varje flyttlåda noggrant för eventuella tecken på allmän fukt eller våta fläckar och om du hittar en sådan kartong, ersätt den omedelbart. Efter du bara ha kvar hela flyttlådor (packing) stärk bottnar med tejp bara för att vara extra säker på att de kommer att kunna stå emot den tunga lasten.
Packa ett sovrum: Hur man ordnar böcker i lådor (Att packa ner ett sovrum)
Lär dig hur man snabbt och effektivt packar ner böcker. Följ bara dessa steg nedan:
· Det är tid att packa dina böcker! Börja med att placera en blank packning papper på botten av lådan för ökat skydd.
· Initiera själva packningen genom att arbeta din väg från nedersta hyllan i din bokhylla och sedan uppåt. Denna metod har visat sig vara enklare, snabbare och kommer att lägga mindre belastning på din rygg.
· Förpackningsmetod # 1: Placera böckerna upprätt med sina öppna delar mot sidan av lådan.
· Förpackningsmetod # 2: Placera böcker med sina ryggar vända nedåt medan deras öppna delar står uppåt. Kom ihåg att aldrig packa dina böcker med sina ryggar uppåt helt enkelt därför att bindningarna kan skadas på detta sätt och orsaka skador under tyngden.
· Förpackningsmetod # 3: Placera böcker platt och rada upp dem tätt och fint längs sidan av lådan. Om möjligt, välj tyngre böcker först i flyttlådan.
· Oavsett vilken av de tre förpackningsmetoder du väljer fungerar det att ordna böckerna en efter en, men inte för nära eftersom de kan skadas när du tar ut dem senare.
· När du är klar med den första raden, börja med den andra om utrymmet tillåter. Om det inte finns tillräckligt med utrymme för en andra rad (eller en tredje för den delen), kan du ordna böcker i sidled men se till att sidorna i en bok inte är i kontakt med sidorna i en annan. Om du inte har något annat alternativ placera skrynklat papper mellan de två böckerna för att hålla dem åtskilda.
· Fyll det återstående utrymmet i lådan med förpackningspapper eller bubbelplast för att undvika onödiga rörelser och eventuella skador under transporten.
· När en låda är fullpackad med böcker och mobiliserade av fyllnadsmaterial, placera ett lager av förpackningspapper på toppen, nära locket och tejpa igen lådan.
· Ta din tuschpenna och märk lådan med dess innehåll (Böcker), dess destination och rum (vardagsrum, sovrum) och andra användbara hanteringsanvisningar du kan tänka dig.
· Placera en tom låda ovanpå den redan packade lådan och upprepa samma steg (1–11) för att packa dina böcker för att flytta.
· Undvik att använda flyttlådor som tidigare har använts för förvaring av livsmedel. Du vill definitivt inte att insekter eller gnagare ska komma nära dina värdefulla böcker;
· Böcker med affektionsvärde eller alltför dyra kopior bör lindas in individuellt i förpackningspapper innan de läggs i flyttlådan med resten av dina böcker;
· Packa aldrig böcker i udda vinklar. Om du märker att en bok inte sitter bra med resten av sina kamrater, tänk på ett bättre sätt att placera den inuti lådan;

https://preview.redd.it/nc7b13ki71m41.png?width=900&format=png&auto=webp&s=84d49663b0ce858dc842fe559c9b562beecd39b8
· Tidskrifter eller stora pocketböcker bör organiseras i enlighet med deras storlek;
· Om du flyttar på egen hand, undvika att stapla upp alla lådor fulla med böcker inne i den hyrda lastbilen eftersom de kan välta på vägen och orsaka stora skador.
Hur man bäst packar kläder för att flytta (Att packa ner ett sovrum)
1.Rensa ut din garderob med onödiga saker
Det finns egentligen ingen anledning att ta med kläder till ditt nya hem om du aldrig kommer att använda dem:
· Gamla kläder.
· Urvuxna kläder.
· Slitna kläder.
· Kläder som helt enkelt inte passar din stil längre
2.Packa Kläder
Du kan börja med att packa några av dina kläder långt innan flyttdagen:
Säsongs kläder. Om du flyttar i mitten av sommaren, kommer du säkert inte behöva pälsfodrade jackor och ylletröjor, varken strax innan flytten (billig flyttstädning) eller omedelbart efter ankomsten till din nya plats. Så kan du packa dem i förväg för att spara tid under de senare hektiska veckorna före flytten;
Speciella kläder. Vi rekommenderar att packa i förväg kläder som du vet säkert att du inte behöver innan flytten sker – alla din formella klädsel om du inte planerar att delta i en formell händelse, badkläder och vandringskläder eftersom du inte kommer att ha tid för många fritidsaktiviteter, etc.
3.Gruppera dina kläder
Att gruppera dina kläder tjänar två syften: 1. De kommer att vara lättare att packa, eftersom liknande artiklar behöver liknande behandling; 2. Du kommer att veta var du kan hitta specifika kläde som du behöver och du kommer att kunna packa upp kläder du inte ska använda snart när du har tid. Du kan gruppera dina kläder efter:
· materialet
· efter säsong
· efter storlek
· Ändamål

https://preview.redd.it/952vmqsj71m41.jpg?width=1866&format=pjpg&auto=webp&s=e1aba09542400cd44e40b18a3ec9b6cbf159e2c4
4.hur du packar kläder när du flyttar
Använd Garderobs Lådor
Utan ett tvivel, att använda garderobslådor är den mest effektiva och enklaste sättet att packa hängande kläder för att flytta. De är mycket bekvämt – lång och försedd med en stång över toppen. Du kan ta de upphängda kläderna ur garderoben och överföra dem direkt i garderobslådan och hänga dem på metallstången.
Packa kläder i lådor
Det finns inget enklare än att lägga dina kläder i köks och byrålådor. Bara säkra dem med tejp och be ditt flyttföretag (flyttstäd tjänster) att packa och lasta möbler med plaggen fortfarande inuti. Kläder är inte så tunga, så det är helt genomförbart, särskilt när du flyttar inom samma stad. Detta tillvägagångssätt kommer att spara verkligen en hel del tid och rum.
Resväskor är avsedda för att hålla kläder
Vik prydligt dina mer ömtåliga och dyra kläder och arrangera dem i resväskor och resväskor. De är utformade för att hålla och skydda plagg och är lätta att flytta runt, så att packa kläder i resväskor är förmodligen det bästa sättet att flytta dina kläder. Dock kommer ditt bagage förmodligen inte räcka till för alla dina kläder, speciellt om du använt vissa resväskor för böcker eller andra tunga föremål.
Soppåsar eller vacuumpåsar
Med hjälp av soppåsar eller vacuumpåsar är ett smart trick eftersom att packa kläder i dem verkligen är lätt och bekvämt och sparar mycket utrymme.
Plastfolie
Plastfolie kan användas lika enkelt och effektivt som soppåsar.
Använd kläder för utfyllnad.
Mjuka bomullsplagg, gamla kläder och även strumpor kan användas som fyllmedel. Små klädesplagg som lätt kan tvättas och inte kommer att skadas kan fylla utrymmet för att förhindra förskjutning i flyttlådor (flytthjälp) under transporten. Vissa mjuka tyger kan även användas för att linda dina ömtåliga husgeråd i dem och större kläder, såsom gamla tröjor kan placeras på botten av lådor fulla med ömtåliga saker för ytterligare dämpning;
Vik kläder från avigsidan.
På så sätt, alla vikta kläder kommer att vändas och det kommer att vara mycket lätt att räta ut dem när du har packat upp och vänt kläderna på rätt sätt;

https://preview.redd.it/ir016vyk71m41.jpg?width=1600&format=pjpg&auto=webp&s=2cc6688550981ec773e2b9d1715fa196e8e61d57
Knyt ihop buntarna av kläder tätt.
Även om du har köpt garderobslådor, bör du använda tejp för att hålla galgar tillsammans. Bind dina kläder säkert är ett måste om du tänker använda soppåsar eftersom det är det bästa sättet att förhindra dem från att falla ut och blandas med varandra.
Packa bara torra och rena kläder.
Utan tvekan måste kläderna vara helt torra när de blir packade annars kan du riskera att få mögel på dem. Du kommer säkert att tvätta dina kläder efter ankomsten i ditt nya hem, men att packa smutsiga kläder måste undvikas eftersom de kan färga andra kläder och så småningom skada mer känsliga kläder. Dock bör eventuella reparationer och kemtvätt lämnas tills du har bosatt sig i det nya hemmet;
Bunta ihop kläder
Detta är en innovativ teknik för att packa ner kläder när du flyttar (Flyttstädning). Det är tänkt att förhindra veck och för att spara utrymme. Först gör en liten påse med mindre objekt som strumpor och underkläder. Sedan lägg ett stort klädobjekt, till exempel en jacka, på en plan yta och börja stapla klänningar, byxor, kjolar, långärmade skjortor, tröjor, kortärmade skjortor och slutligen shorts och andra små kläder. Sätt den färdiga lilla påsen i mitten av högen och börja slå in allt runt det i tur och ordning tills alla kläder har blivit omslutna av den största;
Insektsmedel
Om du tänker lagra dina kläder under en lång tid innan du packar upp dem, se till att du har packat ett insektsmedel med dina kläder. Malar och andra insekter dras snabbt till vissa material, så vidta lämpliga åtgärder för att skydda dina kläder;
Skyddsskikt
Använd lager av silkespapper mellan dina mer ömtåliga kläder och ovanpå dem för ett bättre skydd, särskilt när de är vikta i en låda;
Hattar
Hattar behöver läggas i separata stora lådor och du uppmanas att stoppa dem med papper för att de ska bevara sin form.
Packa skor separat.
De måste vara rena och i par, helst i sina ursprungliga lådor. För att undvika slitage och märken på dina skor, behöver du massor av packningspapper, eller åtminstone tidningar. Om du tänker ordna stapla skor ovanpå varandra, stoppa några strumpor inuti dem och mellan dem också – detta kommer att hjälpa skorna håller deras form och du kommer att undvika att platta till dem. Kom också ihåg att alternera riktningarna av dina skor när du placerar dem i lådorna för att spara utrymme;
Lägg alltid tunga och stora kläder på botten.
Om du lägger stora kläder på botten, kan du faktiskt linda alla andra mindre föremål inuti – på detta sätt kommer du att både spara utrymme och garantera ytterligare skydd, så ge det en tanke.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2020.02.20 08:25 Fintrent Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

https://preview.redd.it/7kxzaodf61i41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=3982a267c1823e693f9b13585f02247a256493a8
Utan tvekan, om du har bott i ett mysigt och bekvämt hem många år, har du säkert samlat på dig en mängd föremål under tiden - praktiska vardagliga föremål, värdesaker, minnessaker, samlarföremål, småsaker etc. Vissa av dem kommer att ha stort sentimentalt eller monetärt värde, andra kommer va absolut värdelösa. Visst kommer det att finnas några saker du inte kan gå en dag utan, vissa saker som du använder sällan eller bara vid speciella tillfällen, och vissa saker du till och med har glömt bort. Under förutsättningen att du har tillräckligt med utrymme och dina ägodelar inte skapar för mycket röra, kan du ha samlat på dig en mängd saker som bara är fina att titta på, eller påminner dig om något eller någon speciell, eller som kan användas igen i framtiden, eller så vet du bara inte vad du ska göra med etc.
När dagen kommer och du ska flytta ut från ditt hem och du står inför den stora uppgiften att packa ner alla dina materiella ägodelar, så kanske du har tänkt flera gånger på dina samlade "skatter". Ju fler ägodelar du tänker ta med dig i händelse av et bostadsflytt städhjälp, desto mer förpackningsmaterial kommer att krävas, desto mer tid kommer du att behöva investera i packningsprocessen, desto större lastbil kommer du att behöva och desto mer kommer du att betala för leveransen. Så när du lägger alla dessa faktorer i din flytt ekvation kanske du kommer till slutsatsen att skiljas med några av dina tillhörigheter är bra alternativ.
När du väl fattat beslutet att lämna vissa saker bakom, kommer du att stöta på en annan besvärande fråga - ” Hur blir du av saker när du flyttar? ”. Vi har tagit fram de sex bästa sätten att bli av med oönskade saker innan du flyttar - ta fördel av de sätt som fungerar bäst för dig.
Det första du ska göra är att titta runt omkring dig och få en klar uppfattning om hur mycket saker du faktiskt har. Även om du känner dig överväldigad av det enorma antalet saker finns det ett enkelt sätt att få ordning till kaoset - det kallas klassificering.
Sortera ut dina tillhörigheter och bestäm deras öde i enlighet därmed
Hemligheten med att uppnå en smidig och problemfri flytt är att förenkla den så mycket som möjligt. För att göra din flytt enkel behöver du felfri organisation och färre saker att ta hand om. Så gå igenom alla hörn i ditt gamla hem och bestäm dig vad du ska göra dig av med innan du flyttstädning.
Titta i varje skåp, låda och garderob i ditt hem, kolla vinden, källaren och garaget, öppna upp glömda dammiga lådor, kolla under sängarna och de översta hyllorna och lägg varje enskild sak du hittar i en av följande kategorier:
· Absolut nödvändigt - detta kommer att vara antingen mycket praktiska saker du behöver dagligen eller saker med extremt sentimentalt värde. Oavsett så kommer du inte att vilja skilja dig från sakerna i denna grupp.
· Värdefullt - detta avser mycket dyra ägodelar, ärvda föremål, värdefulla konstverk och alla dina (och din makas och dina barns) favoritsaker. Vissa av dessa kanske inte är särskilt användbara, men du kommer säkert inte att lämna ditt guldarmband din tvåhundraårig gamla linneskåp eller ditt barns favoritnallebjörn bakom, eller hur?
· Nöjessaker– Detta refererar till minnessaker, böcker, samlingar, vad som helst som får dig att le när du tittar på det, vare sig det är praktiskt eller inte;
· Saker som längre inte behövs - föråldrade eller urvuxna saker (kläder, skor, leksaker, spel, böcker, tidskrifter, affischer, CD-skivor och andra saker som antingen är för gamla eller för små eller för obekväma eller bara olämpliga för barnens ålder, etc.); duplicerade artiklar; specialutrustning som ingen är intresserad av längre (sportutrustning, musikinstrument etc.); möbler, apparater och verktyg som du inte kan använda i ditt nya hem; alla gåvor och souvenirer du inte gillar;
· Oanvändbart - allt som är trasigt, illa skadat eller för slitet för att användas igen.
När du har sorterat och kategoriserat dina ägodelar blir beslutet om vad du ska behålla och vad du ska göra dig av med när du flyttar mycket lättare. Du kommer definitivt att ta föremål från de två första grupperna med dig till ditt nya hem och du kommer definitivt att göra dig av med saker från de två sista grupperna. Du måste bara lägga lite mer tanke i "nöjes" gruppen och ta med de saker som verkligen är meningsfulla för dig för att inte ta med onödiga saker till ditt nya liv.
Det är en bra ide att skapa en detaljerad inventeringslista av allting som du ska behålla och ta med dig till ditt nya hem. Det är också en bra idé att göra en inventering av alla oönskade saker som fortfarande är i gott skick och som kan användas och uppskattas av någon annan. Enligt det gamla ordspråket är en mans skräp en annan mans skatt, Så du rekommenderas att hitta en ny ägare och / eller ett nytt syfte till dina inte längre önskade ägodelar. Det finns flera bra sätt att göra det på och vi har sammanfattat grunderna för dig som hjälper dig att bestämma hur du ska bli av med dina saker när du flyttar.
Det bästa sättet att bli av med oönskade föremål är naturligtvis att sälja dem - du sparar inte bara tid och pengar för att transportera dem till ditt nya hemstädning, utan kommer också att få lite extra pengar i fickan. Glöm inte att rengöra dem noggrant för att återställa deras utseende och tilldela rättvisa priser (du vill verkligen sälja dina ägodelar med vinst), men om du prissätter dem för högt riskerar du att inte få några pengar alls). Ta hänsyn till marknadsvärdet och det aktuella tillståndet för dina varor för att sätta ett korrekt nummer på prislappen.
Att sälja saker online är enklare än du tror - du har ett stort urval av webbplatser där du kan posta dina saker och du blir kontaktad av personer som är intresserade av ditt erbjudande. Allt du behöver göra är att skriva en iögonfallande annons (inkludera eventuellt ett märkesnamn, lite bakgrundsinformation, specifika funktioner och viktigast av allt - ett par attraktiva bilder) och snabbt besvara alla förfrågningar du får. Var kort och objektiv i artikelbeskrivningen och undvik falsk reklam men glöm inte att locka potentiella köpare med intressanta detaljer och en chans till rabatt. Bestäm hur föremålet ska skickas och vilka betalningsmetoder du är mest bekväm med. Försök dock att göra processen så enkel och enkel som möjligt - det kommer att vara dig till fördel.
Den enda bristen med online försäljning är det faktum att lång tid kan gå innan du lyckas göra en försäljning. Det är därför du bör undersöka och lägga ut dina varor på kända och pålitliga webbplatser som har bred publik eller på specialiserade webbplatser vars målgrupp kommer att vara intresserad av den typ av varor du har till salu. Amazon, eBay och Craigslist är bland de mest populära webbplatserna för att sälja saker online och ger vanligtvis en utmärkt upplevelse. Var och en av dem har olika fördelar, så du bör välja efter dina specifika behov och preferenser ( Amazon låter dig koppla din artikel direkt till Amazon-listan för produkten, så alla som handlar efter den kommer att se din begagnade artikel listas tillsammans med den nya sådana; eBay är den vanligaste auktionswebbplatsen på nätet och har vunnit ett avundsvärt rykte för högkvalitativ kundservice; Craigslist låter dig sälja direkt till ditt folk i ditt närområde, etc.). Att använda specialiserade webbplatser har också stora fördelar - Threadflip är en utmärkt marknadsplats för kläder, Chegg och Half.com bör beaktas när man säljer böcker etc.
Organisera en gårdsförsäljning
Det finns inget slutligt svar på frågan om det är lättare och mer fördelaktigt att sälja saker online eller på en gårdsförsäljning - allt beror på dina preferenser och resurser. En gårdsförsäljning är svår att organisera i dåligt väder eller om du inte har en rymlig trädgård, medan online handeln är för överväldigande för människor som inte är vana vid högteknologiska lösningar. En garageförsäljning gör att potentiella köpare faktiskt kan se och / eller prova en specifik sak de är intresserade av och ger fördelen med direkt kommunikation med potentiella köpare. Internet sparar dig ansträngningarna och den tid som krävs för att anordna en gårdsförsäljning.
Men om du har tillräckligt med tid och utrymme och vädret är trevligt kan din loppis visa sig vara mycket lönsam och ganska rolig. Var bara försiktig och resurs full:
· annonsera evenemanget ordentligt för att se till att så många som möjligt kommer och ser dina saker och välja ut va de vill ha;
· gör området attraktivt och håll det säkert;
· visa dina saker på ett snyggt och systematiskt sätt;
· håll en lista med motsvarande priser till hands;
· Ha bra med växel och kontanter;
· Sälj saker ihop och va redo att erbjuda rabatter;
· Var vänlig mot besökarna och behålla ett gott humör.
Bra sålt och farväl!! Du kommer inte bara att bli av med oönskade hushållsartiklar utan kommer också att lägga till pengar i din flytt budget, så du bör definitivt överväga att sälja dina välbevarade och inte längre nödvändiga ägodelar innan du flyttar. Om inget av ovanstående alternativ fungerar för dig, kan du överväga att ta dina oönskade föremål till secondhandbutiker men de flesta av dem kommer endast att betala dig efter att dina saker har sålts och det kommer inte bli mycket vinst. Begagnade bokaffärer är ett bra ställe för att bli av med böcker som du inte har råd att ta med dig, dina favoritböcker kommer att köpas av andra bokälskare som kommer att dra nytta av dem och du kommer att få lite pengar.
Men du kanske inte kan sälja allt du vill bli av med eller så kanske du helt enkelt föredrar att inte sälja dina personliga föremål. I så fall bör du överväga att ge bort dina oönskade ägodelar. Någon annan kanske blir glad att få dem och kan utnyttja dem.
Ge bort till familj och vänner
Kanske en vän till dig verkligen gillar din samling av kristallfigurer eller din granne som alltid ville ha ett uteplatsparaply precis som det du har? Kanske har en av dina kollegor ett litet barn som säkert kommer att ha kul med leksakerna som din egen tonårsson eller dotter inte längre bryr sig om? Eller kanske de snygga högklacklackade skorna som dina fötter hatar faktiskt passar din kusin perfekt? Om det finns någon av dina vänner, släktingar etc. som gärna vill ha och använda dina oönskade föremål, som kommer att värdesätta dem och använda av dem, tveka inte ett ögonblick! Ge personen i fråga vad han / hon skulle vilja ha som en trevlig farvälgåva. Det är en win-win-situation som får andra att komma ihåg dig för din vänlighet och samtidigt hjälper dig att hitta en ny ägare till ett visst föremål du gillar särskilt mycket eller inte har råd att flytta.
Freecycle är ett annat alternativ att överväga om du har bestämt dig att ge bort några av dina tillhörigheter. Lägg bara ut en lista över de saker du vill skänka bort. Den som är intresserad av någon av dem svarar dig via e-post och kommer för att hämta det.
Donera till välgörenhet
Att donera till människor i nöd känns riktigt bra och dessutom är det ett av det enklaste sättet att bli av med saker när man flyttar. Du kanske inte har tid att organisera en garageförsäljning eller svara på många frågor när du säljer saker online och vänta tills du kan göra en lönsam försäljning. Dessutom finns det så många människor som har stort behov av olika saker, så varför inte hjälpa dem istället för att lägga till extra stress i dina flytt förberedelser när du försöker sälja dina ägodelar? Men för att vara säker på att dina donationer verkligen tjänar en värdig sak, undersök vad olika välgörenhetsorganisationer behöver, liksom vem de stöder. God vilja, frälsningsarmén, flytta för hunger, livsmiljö för mänsklighet, kärleksfulla kramar, direkt lättnad och många andra välrenommerade välgörenhetsorganisationer kommer säkert att använda dina oönskade hushållsartiklar till god användning. Ta reda på vilka av dessa nationella välgörenhetsorganisationer som behöver den typ av föremål du vill donera och kommer att tillräckligt tjäna ditt syfte. Naturligtvis bör allt du bestämmer dig donera väl bevaras och rengöras noggrant. Vissa välgörenhetsorganisationer hämtar dina donationer, medan andra kräver att du lämnar av dem, så se till att deras kontor (kontorsstädning stockholm) och / eller välgörenhetsbutiker är tillgängliga i ditt område först.
Många lokala ideella föreningar har också sina egna butiker med vinsten som går tillbaka till samhället. De levererar också många praktiska hushållsartiklar, som kläder och sängkläder, till lokala skyddsrum och andra föreningar som arbetar med individer för att hjälpa dem att komma tillbaka på fötterna.
Kom också ihåg att inte bara specifika välgörenhetsorganisationer, utan olika andra institutioner kan använda dina oönskade artiklar till god användning:
· Skolor, bibliotek, daghem, bokklubbar och olika kulturcenter kommer att vara bra nya hem för dina gamla böcker, tidskrifter, läroböcker, serietidningar, etc. Kontorsmaterial och elektronisk utrustning uppskattas också på sådana platser (kom bara ihåg att radera all personlig information, lösenord, konfidentiell information och så vidare från din gamla dator för din egen säkerhet);
· Härbärgen och andra liknande insatser kommer att hitta användning för dina gamla kläder, sängkläder, köksapparater, möbler, livsmedelsförsörjning osv.;
· Barnhem är i stort behov av specialiserade babyartiklar, kläder, barnböcker och framför allt - leksaker.
Om du hellre vill hitta ett speciellt syfte för vissa speciella föremål, har du ännu ett intressant alternativ att ge ett nytt liv till de saker du egentligen inte vill bli av med.
Gör om dina oönskade saker
Ibland kan du förvandla saker du inte behöver till saker du gjort och antingen ta det omgjorda föremålet med dig eftersom det kommer att vara användbart eller ge det till någon speciell som en unik present. Du kan förvandla ditt gamla kuddfodral till ett laptopfodral eller dina slitna jeans till ett par nya shorts, din gamla TV till ett akvarium eller dina gamla kokkärl till blomkrukor, etc. - det finns en hel rad möjligheter om du tar till din kreativitet. Naturligtvis är den enklaste (och mest använda) återanvändbara idén att helt enkelt klippa dina gamla tyger i rengöringsmattor och använda dem för att rengöra din gamla egendom när flyttfirman har lämnat eller för att lägga dem i flyttlådor som extra stoppningsmaterial. Det är helt upp till dig och din fantasi.
Återvinna
Din sista utväg för att bli av med oönskade föremål när du flyttar är att kasta bort dem. Tänk dock på att återvinna allt som kan återvinnas. Trasig elektronik, skadade böcker och de stora högarna med gamla tidningar, anteckningsböcker, affischer, kalendrar eller något annat värdelöst pappersmaterial, olika plastbehållare, metallföremål, gamla batterier, flaskor och annat glas, rivna kläder, etc. - allt det här kan och bör återvinnas (liksom allt förpackningsmaterial du inte kommer att använda efter flytten är över). Kom bara ihåg att skölja ut alla burkar och flaskor, ta bort lock från burkar, sortera papper efter typer och placera i lämpliga lådor för transportering. Du kan lägga till en grön hållbar idé till din flytt, så gå efter det och hitta en återvinning nära dig .
När du står inför en överhängande flytt måste du bestämma vad du ska bli av med när du flyttar för att göra din flytt enklare, billigare och problemfri. Hur som helst de saker du kan göra dig av med när du flyttar, alla föremål som har lagrats bort och glömts, alla städfirma stockholm föremål som du vill ersätta med nya mer fashionabla eller mer avancerade, alla saker du inte kommer använda i ditt nya hem på grund av klimatet, eller för att de inte passar in genom dörrarna eller inte passar in på ditt nya ställe eller för att de inte matchar din nya heminredning eller din personliga stil, etc. Att säga hej då till saker som var en del av ditt liv kan vara lite sorgligt men tanken på att någon annan som verkligen behöver dem och värderar dem kommer att ta bort den sorgen. De svåraste sakerna att lämna efter sig är vanligtvis de som inte har något praktiskt eller estetiskt värde men som är förknippade med minnen om lyckliga tider eller kärlek och respekt för den person som har gett dem till dig. Du behöver bara veta att kasta bort ett visst föremål inte betyder att kasta bort dina känslor gentemot en kär person eller dina älskade minnen från tidigare erfarenheter. Låt det förflutna gå och njut av din nya start utan bördan med oönskade föremål i ditt nya hem.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2018.02.12 00:40 Kestar1 Jag vill få en ny vän

Tjena!
För några månader sen skrev jag ett inlägg och jag tänkte att prova igen:
Jag är en 24-årig man från irland som gillar sverige och svenska. Jag förstår svenska väl och kan prata ganska flyttande och faktiskt har pluggat språket i Uppsala. Jag läser svenska varje dag (min dator är på svenska, jag lyssnar på nyheterna varje dag etc.) men jag har inga svenska vänner (eftersom jag bor i irland fortfarande).
Jag har försökt att hitta svenskar på internet vid italki etc. men de flesta kan engelska redan och vill inte ha en 'language exchange', så istället provar jag här för att söka folk som kanske vill prata med mig (på svenska förstås) eftersom jag vill träna och förbättre min talförmågor.
Så varför skulle man vilja prata med mig? Vem vet, dock om man gillar att prata om språk, politik, vetenskap (jag pluggade matematik på universitetet), filosofi, sverige, norden, musik bland annat vore det kul att prata. Jag söker efter någon som är runt min ålder, öppensinnad, och vill prata online med någon som gillar sverige och språket.
Om man vill få en ny vän kan man skicka ett pm till mig!
Tack och ha det bra :D
submitted by Kestar1 to sweden [link] [comments]


2017.12.27 16:07 sweetenthedeal_0 [Seriös] Fan ta bedragare på Blocket!! Hur gör jag nu?

Hej alla, glad fortsättning på er. Wall of text incoming, se nedan om du vill hitta en tl;dr.
Ja, det är nämligen så att jag skulle ha flyttat idag. Jag är en ensamstående mamma med ett litet barn, och har inte haft det särskild lätt senast år (se min post historik ifall ni är nyfiken) men håller på komma upp på mina fötter - delvis pga att jag bestämde att flytta till södra Sverige vart det är mycket billigare att bo samt vart jag har släkt som stödnätverk.
Jag skrev en annons på Blocket för att försöka få hjälp med flytthjälp/bärhjälp då flytten skulle innebära 500 kilometers resa, och alla flyttfirmor jag var i kontakt med skulle ta upp över 15 000 - 30 000:- för en sån uppdrag. Det hade inte jag råd med. Så, annons på Blocket blev det. Ja jag vet, man får det man betalar för... Känner mig så fucking dum nu.
Jag fick en stor respons kring min annons och en som stod ut var en man som ville hjälpa. Vi säger han heter Ulf. Ulf skriver till mig att han och hans vän från jobbet vill hjälpa mig och de tar bara ett par tusen lappar för körningen om jag står för bilen som ska bokas och bensinen som används, då det är mellandagarna och de vill hjälpa en ensamstående mamma i nöd. Toppen tyckte jag. Mycket korrespondens fram och tillbaka via Blocket och SMS. Han ber om 500:- via Swish (han var väldigt tydlig att han ville använda Swish för säkerhets skull, han inte gillar kontant) för att boka bilarna i förväg med hans jobb (två stycken). Jag överför genom en vanlig bank överföring (som tur är!) och allt är lugnt.
Och idag, en timme innan vi ska träffas för att börja packa bilarna (kl 09), skriver han till mig och säger att en bil har de hämtat men den andra blev aldrig lämnat in och de måste vänta tills kl 12:00 för den. Jag får panik då jag har bokat tåg biljetter till mig och mitt barn - då 6 timmar i bil kommer aldrig att funka med småbarn - och denna tåg går 12:45. Hur ska jag göra då? Jag var i kontakt med magasineringen som hade mina grejer och de var super trevliga och villig att stå på plats och vänta på killarna att dyka upp (mellan 13:30 och 14 hade de sagt). Ulf får detta information, säger det låter jättebra, och säger han ringer vid 12 så jag vet att de har bilen.
....Och sedan dess, tystnad. Inte ett ord. Personalen på magasineringen ringde mig medans jag satt på tåg och frågade vart Ulf och hans kollega är, de har väntat sedan kl 13 och ingen har kommit. Jag ringer, skriver SMS, och skriver på Blocket, men får inget svar. Alla samtal går direkt till brevlåda, även om jag döljer mitt nummer. Jämfört med hans super snabb respons tid tidigare är det JÄTTEskumt.
Jag skulle ha gått på min magkänsla. Tidigare under processen kände jag att nåt var konstig men jag gick på allt ändå då jag verkligen trodde att någon som gav mig hans full namn, hans arbetsgivare, hans telefonnummer med Swish kopplat, och även hans bankkonto nummer skulle inte kunna vara bedragare, han skulle ha för mycket att förlora. Men tydligen har jag fel. Så, nu sitter jag på väg till min ny lägenhet, ska hämta nycklarna, och har inte en enda utav mina grejer där. Som tur är har jag släkt i närheten som vi kan sova hos tills allt löser sig.
Jag vet att jag kom undan ganska lätt. Det var bara 500:- istället för hela summan jag skulle ha betalt, killarna kunde ha försvunnit med alla mina grejer, osv. Men nu sitter jag i en jäkla sits då det är precis efter jul och jag har INGEN extra pengar att lägga på flera tågresor, flyttfirmor, osv. Jag har en budget som räknar ut varenda krona just nu. Hur fan ska jag lösa det här?
Så till mina frågor:
  1. Finns det någon kyrka eller organisation som kanske kan hjälpa mig frakta mina grejer ner till vart jag är? Några andra förslag på hur jag kan få ner mina grejer?
  2. Jag har skrivit till Ulf och sagt att jag vill ha denna 500:- tillbaka till imorgon kl 09:00 (kommer aldrig att lösa min situation med bara 500:- men det är principen som är viktig tycker jag) annars kommer jag att polisanmäla detta. Jag har hans konto nummer, namn, adress, telefonnummer, och arbetsgivares information. Kommer det att räcka till?
tl;dr Blev lurad av en man på Blocket att han och en vän skulle stå som flytthjälp för en stor flytt, han försvann med deposition till bilarna vi skulle hyra, jag nu sitter 500 km bort ifrån min hemstad i nya staden utan mina grejer och måste hitta något sätt att få hit dem. Förslag? Jag behöver också lite råd kring polisanmälan.
Jag vill bara förtydliga att jag vill inte ha pengar, jag tigger inte, osv. Det enda jag är ut efter är resurser att lösa mitt problem. Tar gärna emot allt information jag kan få.
Uppdatering: "Ulf" har fortfarande inte hört av sig till mig. Jag skrev ett meddelande vart jag begär min 500:- tillbaka men han har inte skickat. Jag varnade att jag skulle polisanmäla om han inte hörde av sig, och en polisanmälan är nu gjort samt en anmälan till Blocket.
submitted by sweetenthedeal_0 to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2015.12.02 20:10 Il_Contario En ung människas familjeproblem (Lång text)

Hej Reddit,
I brist på att våga tala ut på andra ställen (kompisar etc) så väljer jag detta forum;
Jag är en 24-åring som har haft en rätt speciell uppväxt. Har växt upp tillsammans med min storebror i ett villakvarter i södra Sverige och har väl för det mesta levt ett bra liv rent ekonomiskt.
Var som liten väldigt glad och bjöd alltid på mig själv för att få andra att skratta. Är väl åt det hållet idag också men har inte vågat berätta om min uppväxt helt och hållet för någon annan, vilket gör att jag vill få utlopp för alla känslor någonstans.
När jag var cirka 11 år gammal och min storebror var 13 år, bytte vi båda till en annan skola där han hade det tufft. Han hade tidigare varit bland de "populära" barnen och levt ett bra liv men här vart han utstött, bland annat av killar som han tidigare hade gått i samma klass med.
Detta måste ha tagit hårt på honom och han är egentligen en väldigt flitig kille men började här att försöka gå så lite i skolan som möjligt (förståeligt) och började skippa vissa kurser. Det kan ha varit här han började utveckla sin sjukdom. Han som alltid hade varit så aktiv satt allt mer vid datorn och slutade på flera olika sporter han hade hållt på med och varit duktig i.
Det var ofta problem hemma nu för tiden, min storebror kunde få vansinnesutbrott för att han inte fick som han vill, det hjälpte inte att min mamma ville att han skulle ha det precis som han ville och att pappa gav efter och själv kunde få sjuka vansinnesutbrott. Jag själv kunde inte göra så mycket, utan satt ofta på mitt rum och försökte tänka på annat.
Efter den här tiden valde min storebror att åka på ett utbytesår i USA där det också snabbt blev problem, han sa att hans värdfamilj (mamman i värdfamiljen i synnerhet som även var lärare för hans klass) inte gillade honom och han åkte hem i förtid.
Vid den här tiden satt han vid datorn dygnet runt och det var allt han ville göra. Att gå ut var inget alternativ. Om vi var hos släktingar vid julen exempelvis så ville han bara hem igen och kunde lägga sig i soffan/en säng och inte orka göra något.
Vid den här tiden var det rätt klart att något inte stod rätt till. Ungefär här eller lite tidigare började mina föräldrar bråka allt oftare. Det var helt sjuka gräl (inget fysiskt) där min far bara stod och vrålade som en galning och det kunde vara smågrejer som att några lampor hade stått på hemma eller att han inte kunde hitta sina tröjor och allt var mammas fel.
Mamma viftade alltid bort allting och är en otroligt positiv människa, till skillnad från min far, som är extremt negativ. Han försöker hitta fel och när han väl hittar ett fel är det någon annan som har orsakat det.
Iallafall, nu gick min bror i gymnasiet och han hade vid det här tillfället endast en riktig kompis som jag ibland träffade vid sällsynta tillfällen, men de var kompisar och är det än idag. Även den kompisen var utstött i samma högstadie.
Här började min brors utbrott bli allt värre och han hoppade av gymnasiet i andra ring för att han inte orkade med det längre. Som person var han extremt trött, han såg inte någon i ögonen och det enda intresset han hade var här datorer. Han började bli extremt pedantisk och började stänga dörrar med armbågarna och hade sina rutiner för vissa saker som absolut var tvunget att göras.
Det var ungefär då som mina föräldrar (ÄNTLIGEN) tog honom till en riktig psykolog då de förstod att något inte stod rätt till.
Först fick han vänta i kö för att sedan börja gå på möten och dylikt, men medicinen han fick hjälpte inte och jag fick inte reda på någonting från mina föräldrar. Ingenting hjälpte och även fast han hade börjat gå på folkhögskola och läsa upp de kurser han inte hade läst klart i gymnasiet så blev allt mycket värre.
Även i folkhögskolan blev det inte så oväntat problem, min storebror hade fortfarande inte fått bot på sin psykiska sjukdom och "kastades" in i folkhögskolan. Hans utbrott var nu bland de mest extrema man kan tänka sig och han var så ledsen att han inte kunde gråta mer, han slog hål i väggen, vrålade allt vad han kunde och sade FLERA gånger om att han skulle begå självmord. Jag gömde våra köksknivar och var vid flera tillfällen beredd att ringa 112 ifall något skulle hända. Detta var precis samtidigt som han sade att han började bli förföljd i skolan av skinheads. (vår familj är 25% judisk). Jag fick aldrig reda på om det låg den minsta sanning i det men min bror var vid det här tillfället helt ur gängorna. Han sade att han såg dem överallt, att de var på vår gata och så vidare. Jag såg dem aldrig. Det kunde också vara att när vi väl var ute och åkte med bilen så var det någon bil bakom oss som var några som "följde efter oss" enligt min bror, vilket det inte var. Här hade han utvecklat en schizofreniskt sjukdom men jag vet inte hur mycket det låg i det hela.
Han blev tvångsintagen på ett psyk och efter en vecka fick han en ny medicin vilket gjorde att han var inom kontroll och inte behövde vara på psyket. Sedan dess har han testat från och till med flera olika mediciner och sedan något år tillbaka har han en och samma medicin.
Medicinen hjälpte något oerhört, alla schizofreniska antydningar försvann (även fast han fortfarande sa att han inte hade hittat på tidigare så dök inga nya syner upp) och han har inte fått ett enda utbrott sedan dess. Han är gamle vanliga snälle storebror som dessutom deltar i diskussioner (även fast han oftast försöker vara neutral) och tar egna intiativ (även fast de är små).
Det enda bieffekten medicinen har är att han blir väldigt trött. Han orkar inte riktigt göra vissa saker och när man väl har testat "uppiggande" mediciner så har de gamla symtomen kommit tillbaka. Han kan inte riktigt jobba eller plugga för att tröttheten tar över.
Utöver det mår han idag bra, han börjar få intressen för flera olika saker och pratar allt mer med sin vän och kan till exempel åka på utflykter till svenska städer. Det låter som ingenting men det är otroliga steg. Ingen kan glädjas mer än mig (och min mamma). Vi pratar via telefon ungefär en gång i veckan och konversationerna kan vara rätt roliga.
Nu tillbaka till mina föräldrar, de har under hela den här 12-årsperioden bara stegvis blivit allt värre. Min mamma fick ta så otroligt mycket skit som hon bara viftade bort och jag var nästan alltid på min mammas sida för att försvara henne vilket gjorde att jag började bråka med min far. Ungefär här blev mamma arbetslös och spenderade nästan all sin lediga tid tillsammans med min bror för att prata om allt möjligt. Den bästa terapeuten, jag vet inte hur mycket de har pratat om men det har varit otroligt värdefullt tror jag. Min mamma blev min brors bästa vän.
Min far började nu också isolera sig när han inte bråkade med min far och det gick rätt snabbt att klura ut att han var otrogen (jag ville inte tro det innerst inne). Han var extremt instabil vid det här tillfället och jag vill inte ens repertera bråken jag, min mamma och han hade. Min mamma ville inte tro på det men när vi till slut ertappade han med min mammas väldigt gamla telefon fylld med SMS så var det klart att en skilsmässa stod inför dörren.
Jag själv fick panik, vad skulle nu hända med min bror om de var skilda? Jag hatade (det är ett starkt ord men det gjorde jag) verkligen min far här, han spenderade ingen tid med min psykiskt sjuke bror och den som gjorde det fick ta en massa jävla obefogad skit. (Tex hotade min far att köra av vägen när de började bråka under en lång bilresa), finns en massa liknande sjuka grejer.
När skilsmässan var klar flyttade min mamma och min bror in till en släktings lägenhet i närområdet och jag själv in i ett studentrum.
Vår far fick ha villan för sig själv, så som han hade isolerat sig tidigare.
Jag själv vart också relativt introvert, jag hade alltid mina kompisar och var populär i klassen men jag vet att jag hade potential att vara mycket mer utåtriktad under studietiden, istället valde jag datorn samt att stänga mig inne i min fantasivärld borta från familjen, men aldrig utan vänner.
Jag försökte leva ett normalt liv under den här tiden, vad annars kunde jag göra? Jag förstod inte min brors problem och litade blint på att mina föräldrar skulle lösa det.
Med mina föräldrars bråk valde jag tidigt sida (vilket jag står för än idag) vilket gör att jag har en väldigt stel relation till min far.
Det sjuka är att jag idag har tvingats flytta in hos min far för att jag inte längre studerar och inte kunde bo kvar i studentrummet. Jag letar nytt men bor här så länge.
Han hade hittat ny tjej efter bara några månader (Oj, kan det ha varit en av de han var otrogna med?) och jag försöker hålla ställningen men hans pessimistiska attityd i samband med att han är så ojämn. Å en stunden försöker han fjäska för att plötsligt nästan få utbrott för att han inte hittar sina saker, att jag skulle ha gömt dem.
Jag är i övrigt självständig men det känns jävligt fel att bo hos min far som har varit så hemsk mot min mor men min mor tycker att jag inte borde göra det så som han har betett sig mot mig och min bror ( att han isolerade sig själv och inte hjälpte oss eller var intresserade av våra liv på slutet), men jag tycker att det är ok mot mig men det som inte är ok är så som han har betett sig mot min mamma och min bror.
Så jag håller mig stel, trevlig men stel, likgiltig, i relationen och det är ganska påfrestande.
Egentligen har jag väl ingen fråga eller så, ville bara dela med mig av mitt liv. Känns inte som en så normal uppväxt och det känns bra att kunna skriva av sig någonstans.
Jag har inte riktigt haft tid för mitt egna liv på riktigt känns det som, det känns som att det har kommit lite i skymundan av min familjs problem. Jag har inte kunnat må bra om inte de mår bra.
Men min bror mår idag mycket bättre, mina föräldrar likaså för att de har separerat.
Så jag mår alltså mycket bättre idag även fast saker kunde ha varit bättre, men de kan det alltid och jag vet att jag och min familj har varit på havsbotten och det kan bara gå uppåt därifrån.
Ha det bra vänner, Il_contario
submitted by Il_Contario to sweden [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2014.09.06 20:57 Olle____ Hej Sweddit. Jag har en rätt speciell uppväxt. Mina föräldrar kommer skiljas, hur ska jag hantera situationen? (Wall of text)

Hejsan vänner,
Först vill jag tacka för en grym subreddit. Jag själv är i dag 23 år och bor hemma. Jag jobbar på deltid och ska nu gå till problemet som jag tänkte beskriva i två faser, nu fas 1.
Jag har växt upp i en förort utanför Stockholm, fått stöd från båda föräldrar med skjuts till träningen, mat, plugg osv. Typisk svenssonfamilj. Min storebror var också helt normal tills han blev utanför i högstadiet. Han hade alltid varit en väldigt framåt och positiv person men i sin nya skola så vart han retad och han blev allt mer introvert. Han kunde få vredesutbrott hemma tills han började gråta och det blev bara värre med tiden.
Till slut kontaktade vi en psykolog och ett team som kunde hjälpa honom bättre än vad vi kunde. När han åter började skolan igen (fortfarande med väldigt låg motivation) trodde vi att det hade blivit bättre, men icke. I sin nya skola fick han någon vän iallafall, men det verkar som att han blev utanför igen. Vi har samiskt ursprung och han inbillade sig (måste jag anta) att han vart förföljd på grund av det (nej, han hade inte sagt något om det i skolan och det är omöjligt att se på vårat utseende/namn) och fick åter sina vredesutbrott där han sa att folk ville mörda oss på grund av vårat ursprung och att han såg det när han var ute på stan och i alla möjliga vardagliga situationer. Det tog inte stopp där utan det kunde handla om produkter från te.x USA som han hatade för att USA var ett land som var ont. Han fastnade helt enkelt för konspirationsteorier. Han trodde bland annat att vår morfar dog på grund av något han sett i en amerikansk tv-serie. Han verkade lite schizofren. Han började också kontrollera dörrar hemma flera gånger om och göra diverse udda kontrollerande grejer. Undvika bakterier på tallrikar te.x. Nu har jag bara nämt några exempel men detta höll på i flera år med olika saker. Nu började han också ständigt att hota med att ta självmord.
Efter denna tiden fick han till slut en ny medicin som, tack du store gud, hjälpte. Utbrotten försvann helt, nästan alla symptom på sin paranoia försvann (han kontrollerar fortfarande tallrikar osv och ibland att dörrar är stängda) men har börjat ta allt fler initiativ. Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på häromdagen då han tog initativ till att hjälpa till ute i trädgården.
Iallafall, detta kände jag att jag behövde berätta innan jag gick in på problemet: Med en bror på framfart så kan man tycka att familjesituationen såg ljus ut, MEN det tyckte uppenbarligen inte min far. Min far har som sagt varit stöttande i min uppväxt, men också haft en dålig sida. Han kan få EXTREMA vansinnesutbrott, om han inte hittar sitt verktyg, sitt klädesplagg eller om något slår slint så är det alltid någon annans fel och han gormar som om jorden går under. Detta har jag varit med om i hela min uppväxt, men det var först på senare år utbrotten vart allt fler och värre. Han är extremt negativ (tvärtemot till min mor) och hans liv på senare år har gått ut på att jobba, äta mat hemma, se på tv, sitta uppe till två på natten framför sin mobil, sova, jobba osv. Han kommer aldrig till mitt eller min brors rum för att hälsa utan bara när han vill något och han har blivit väldigt stel som person.
Iallafall, han började sitta allt mer vid mobilen och stanna uppe på nätterna och skyllde på jobbet. Mamma förstod det och var stöttande men efter att min far blev allt mer negativ och alltid tog ut sina vredesutbrott på familjen och stannade uppe allt längre på nätterna så började hon också bli misstänksam. När mojag frågade vad han gjorde framför mobilen när man kom på han sa han att han spelade Wordfeud.
Detta nådde sin kulmen när de var på vägen hem från ett köpcenter. Mamma hittade då en mobil i handskfacket och undrade givetvis vad fan hennes gamla mobil gjorde där. Min far svarade att det var pga att hans egen hade laddat ur och behövde en reservmobil i bilen. När han kom hem bad jag och mor honom att ge oss telefonen eftersom han fick ett vredesutbrott när mamma frågade honom om den och direkt gick in på toaletten med den. Han väntade några minuter och sedan fick vi den. Han hade då tagit bort alla skickade sms och sina nyaste mottagna sms. Han hade DOCK missat att ta bort tidiga sms och där hittade jag och mamma fem nummer som skrev till honom som om de var hans älskarinnor.
Mamma och jag gick givetvis i taket och bad honom dra åt helvete, han checkade in på hotell och skyllde till en början ifrån sig att han inte alls varit otrogen (även fast ett av smsen tydligt sa att de skulle mötas på ett visst ställe) och har blånekat alla smsen som att "inget hände så därför var jag inte otrogen". Efter detta har han, TRO DET ELLER EJ, fortsatt sitta ALLT MER vid mobilen. Vilket äckel. Mamma blir helt knäckt och försöker hitta tecken på att han är otrogen hela tiden såklart. Vilket gör att han blir vansinnig. Detta har hållt på sedan juni nu. När man kommer på han så tar han alltid bort mobilen och säger att han spelar spel. Han är ju inte riktigt klok. Han vill nog ha en skilsmässa och det vill min mamma också ha nu men efter allt mamma har fått gå igenom så säger hon att hon kommer sprida vad han har hållt på med till vänner osv. Varje gång efter hon säger det så blir han plötsligt jättesnäll och till den far som jag lärde känna, men det är bara falskt.
Jag pratade med honom bara för någon timme sedan och då mina föräldrar är på landstället för tillfället hade de (givetvis) börjat bråka igen och de bråkade på grund av att de pratade om hans älskarinnor. (som han blånekar) då jag pratar med honom frågar jag honom: Förstår du inte hur jag känner som din son och när vi kom på dig tidigare i somras med fem olika nummer varav minst tre var från kvinnor som yttrat kärleksmeningar att man känner att man inte kan lita på dig? Vad skulle du ha gjort i min situation? Inte brytt mig och bara tro att det var sms som skickats fel? Vet ni vad han svarar då? "Tro vad du vill"
Jag har så börjat lessna på den här situationen när man till slut trodde att familjen mådde relativt bra. Det ska tilläggas att min mor har varit arbetslös i ett år och det är endast min far som drar in ksoingarna för tillfället (men min mamma var den enda som jobbade ca 2005 i länge än ett år) Tror ni att min far började vänstra för att han kände att hans familj inte blev som han tänkt sig?
Det ser allt ljusare ut för min bror, men det är fortfarande långt ifrån "normalt", jag hoppas innerligt att han kommer kunna hantera situationen väl.
Själv har jag studerat ungefär ett år på universitet och jobbat lite grann. Men långt ifrån till 100%, så jag är inte heller perfekt. Jag håller fortfarande på att tänka vad jag vill jobba med här i livet.
Vad tycker ni att jag ska göra? Hur bör jag agera?
Väl mött Olle
submitted by Olle____ to sweden [link] [comments]


HITTA NYA SPELARE MED EN NY FORTNITE APP! (DUO GAME MED EN FÖLJARE) Att skriva om en ny vän - vad du gör för att må bra ... Dags att hitta en NY VILLAGER (animalcrossing new horizons) Trailer: Hitta hem - en ny serie för nyanlända Intervjuer  Gumball  Cartoon Network Dags att hitta en NY VILLAGER (animalcrossing new horizons) Barnens lägerö  En ny vän  Svenska Cartoon Network

Så fick de hjälp att hitta en ny vän GT

  1. HITTA NYA SPELARE MED EN NY FORTNITE APP! (DUO GAME MED EN FÖLJARE)
  2. Att skriva om en ny vän - vad du gör för att må bra ...
  3. Dags att hitta en NY VILLAGER (animalcrossing new horizons)
  4. Trailer: Hitta hem - en ny serie för nyanlända
  5. Intervjuer Gumball Cartoon Network
  6. Dags att hitta en NY VILLAGER (animalcrossing new horizons)
  7. Barnens lägerö En ny vän Svenska Cartoon Network

Dags att hitta en NY VILLAGER (animalcrossing new horizons) - Duration: 1:30:26. Hedipan 3,004 views. 1:30:26. Zelda har gömt min ritpenna, så nu kan jag inte spela osu... jaja STARDEW VALLEY - ... Hitta hem är en serie som med humor och värme verkar språkstärkande för nyanlända. Martina från Spanien söker en viktig person som bor i Stockholm – det enda hon vet är att han heter ... This video is unavailable. Watch Queue Queue. Watch Queue Queue Queue Glöm inte då bort att tumma upp klippet och kommentera vad ni tyckte. ️ Medans ... Skip navigation ... HITTA NYA SPELARE MED EN NY FORTNITE APP! (DUO GAME MED EN FÖLJARE) zaitr0s. ... FAQ OCH KONTAKTUPPGIFTER: MERCH: https://shop.spreadshirt.se/hedipanmerch/ Om ni vill följa mig eller kontakta mig så gör ni det hääääär: och juste, jag har ... Finns det något bättre ställe än skolan att hitta en ny vän? Prenumerera på Cartoon Networks YouTube-kanal: http://www.youtube.com/subscription_c... Träna dig på att skriva ett brev till din släkting om en ny vän i Sverige och beskriv vad du gör för att må bra i både kropp och själ. Du ska lära dig om att...